Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 3

(Insändt.) Oförgripliga tankar om förslaget till en stor kengress I Pariz. För ett folk, söm likt det svenska verkligen eftersträfvar och älskar politisk frihet, om det än aldrig kan lyckas att erhålla den annorlunda än på papperet — är det angeläget att i tid vara uppmärksam på förslag af den apt titeln innebär; isynnerhet om detta folk är ett bland de smärre, då dessas intressen, enligt sakernas natur, måste stå tillbaka för de störrre folkens, såvida nationalintressen hos de sednare verkligen kunra framstå behörigen utvecklade och representerade. Man skulle dock kunna anse en undersökning ur sådan synpunkt förtidig intill det visar sig att någon kongress verkligen kommer till stånd. Detta beror helt och hållet på engelska folket och hvad inflytande det kommer att utöfva på det nu sammanträdda parlamen; t. Hittills har opinionen varit orubblig för krigets fortsättande till dess Rysslands, ioke allönast öfvermagt, utan ock dess inflytelse i Europa blifvit tillintetgjord. Det är orätt att vilja förklara denna opinion såsom en följd af. merkantilt intresse; tvärtom, detta har i många fall legat alldeles på motsatta sidan. Nej, opinionen var onekligån till sitt ursprung och ör ännu i denna stund en yttring af en moralisk känsla, vaknad både genomautokraiernas afslöjade frihetsvidriga politik, äfvensom af den harm de frisinnade känt när de omsider fått reda på huru den britiska styrelsen under bådå partierna hittills tillåtit ryska styrelsegrundsatser öfverallt få intränga, utan att hafva gjort allvarligt motstånd, hvarken till hjelp för Polen eller Ungern. Journal des Debats har också ganska rätt då den anmärker att krigets fortsättande är i England populärt hos den klass som önskar politiska reformer, och det säger sig sjolf hvilken klass det då kan vara som just af samma orsak söker få slut på kriget så snart det kan ske utan att kompromettera de personer som stå i spetsen för styrelsen och hvilka nog begripa att John Bull numera icke är så lätt att lura som fordom. Det kan vara onödigt att vidare forska efter en upplösning som snart skall visa sig i sjelfva verket, och vi torde derföre böra återgå till bufvudfrågan med den anmärkning blott, att England har ett annat högre politiskt intresse i krigets fortsättning, 4 fall detta mera allmänt förstås och kan göra sig gällande. Detta intresse är: Att icke tillåta Frankrike, åtminstone under en styrelse som är i dess rot despotisk, att få ett bestämdt öfvervägande in. flytande framför England, hvars mMilitäriska operationer hittills krönts af ringa framgång jemförelsevis med Frankrikes. Känner engelska folket denna fara — pi luften — som man börjat här säga, så låter det sig K dåras af de franska moralkakorna, Att engelska statsmän begripa andemeningen med kongressen, det taga vi för afgjordt; men en annaän fråga är, om frågan kan öppet ventilerag ur sådan synpunkt af ministrarne. Med fredspartiet quand mäme gent emot sig kunna knappast de oberoende liberala parlamentsledamöterna argumentera på ett sätt som skulle anses gå ut Rh att försvaga den nevigan alliansen med Frankrike; och det kan derföre måhända icke vara ur vägen om vi göra våra själsfränder i England den tjensten att åtminstone ställa frågan på sin sanna basis — ctt företag som, om det lyckas, skall göra England oss förbundet, under det att den för våra intressen mera främmande framska politiken