Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 2

— Den sorgliga tilldragelse som beteeknade slutet af 1855 års fälttåg, uppgifningen af Kars, har naturligtvis i hög grad riktat den allmänna uppmärksamheten mot krigsskådeplatsen i Asien oeh föranledt betraktelser öfver hvad der kan vara att ytterligare befara samt hvad som bör tillgöras för att i dessa trakter afvända ytterligare olyckor. Times har i detta ämne en artikel, som med särdeles klarhet framställer förhållandena och kommer till det resultat, att det är oundgängligen nödvändigt att sända en väl rustad brittisk-fransk division till Asien för att der betrygga det turkiska området och för att utplåna det meniga intrycket af Karg fall. Times-artikeln lyder sålunda: Det är tre punkter i östern, som man tid efter annan hör omtalas under benämningen krigseatern,. På en af dem har ett sorgligt skådespel nyss blifvit uppfördt. Kars är numera en rysk position. De jordverk våra åppre landsmän upprättat blifva nu ett skydd för afgjorda fiender, hvilka skola söka liksom Sebastopols ihärdiga försvarare att med ifver fasthålla hvad de måste känna med sig vara deras enda eröfring. Gumri är numera icke czarens förpost; hans armåer, ehuru försvagade af en lång och besvärlig bivuakering, innehafva nu en fästning och ett 8000 fot högt öfver hafvet beläget område, i ett land som är svårt att nalkas och som af Soghanly-Daghs långa bergskedja skyddas mot angreppet af hvarje annan än en mäktig och beslutsam fiende. Dessa berg slutta ned mot Erzerum, som nu är turkarnes gränsstad. Det är sannolikt icke att befara att den blifver angripen ur.der en denna årstid, i fall en undsättningsarmå haft tid att Koncentrera sig bakom de förskansningar som utgjorde föremålet för vår tappre general Williams synnerliga omsorg. Men vi veta uppenbart alldeles för litet om armåerna i dessa trakter, för att kunna draga en bestämd slutsats. Det är nitton dagar sedan Kars kapitulation blef till fullo bekräftad; under den tiden har mycket kunnat hända, och om Vely pascha och hans stridskrafter känna vi så godt som ingenting. Iafseende på den inre asiatiska krigsskådeplatsen äro vi alltså vissa blott om en sak — att turkarne hafva förlorat en vigtig post och att en annan kanhända är i fara att också gå förlorad. Vända vi oss nu till Svarta hafvets östra kust, så komma vi till den turkiske öfverfälltherrens hufvudqvarter. Hans ringa, illa förplägade och illa klädda armå sträfvar på en sträcka af 20 mil längs stränderna af floden Ingur. Litet kavalleri är förutskickadt men generalen vet att någon rörelse framåt icke är möjlig med hans nuvarande styrka. Ryssarne äro deremot, efter hvad det säges, icke sysslolösa. Passen innehafvas af en ingalunda föraktlig armå, och det kan knappt betviflas att ju vetenskapen blir tagen till hjelp för att förstärka dessa positioner. Hvarje dag som förflyter sättes I Kutais i bättre försvarsskick oeh NARE