Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 2

karakter. Det är ett politiskt krig, som vi atföra ganska bra, men vi fästa arvid icke någon patriotisk känsla, om icke den för fanans heder; vi hafva vid det ingen krigisk passion, om icke den för äran. Vi känna alla att vi slåss på Krim för Europas gemensamnia intresse, det vigtiga intresse, som berör alla i Europa, men som ej berör oss mer än alla. Dessa reflexioner förklara huru det kommer sig att, då vi beundransvärdt utföra kriget. vi ej göra det med passion, och att vi äro lika redobogna att sluta det som att fortsätta det. Det är icke detsamma i England. Då England ej har konskription och ej heller har många militäriska värfningar, så vet det bättre hvad kriget kostar dess kassa än hvad det kostar dess befolkning. Icke som skulle vi vilja säga att ej engelskt blod flutit på Krim; der har flutit mycket sådant, och det ädlaste. Den engelska adeln har med sina sorger bealt äran, som den förvärfvat i ett krig, som skall förstöra dess företrädesrättigheter. Jetta är något stort och högsinnadt, som bör röra allas sinnen. Det påminner om den gamla franska adeln, som heroiskt ruinerade sig i de konungars tjenst, som allt mer och mer andergräfde dess makt. Vi kunna intyga de vlodiga offer, som engelska adeln gjort åt kriget; den har för sin del rätt att vara kriiskt sinnad, ty den har bevisat sig vara ganska militärisk. Vi vilja blott säga, att i ett land, der icke alla äro soldater till följd af agen och genom ett slags instinkt, der kännas familjernas sorger på ett mindre allmänt och ett mindre sympatetiskt sätt, och att den krigiska sinnesstämningen der är mera orubbad, då den röner mindre påkänningar. Vi hafva här visat, enligt vår uppfattning, hvilka känslor och åsigter i England sätta sig emot freden, men hvilka vi hoppas ej skola förhindra den, tack vare den politiska unionen emellan Frankrikes och Englands kabinetter. Vi förebrå oss till och med att ett ögonblick hafva synts anse såsom fördomar de intressen och känslor som i England vilja att kriget skall få en stor och afgörande lösning. För England är orientaliska kriget ett nationelt intresse; England är deri intresseradt liksom hela Europa, liksom Frankrike; det försvarar derigenom den europeiska jemvigtens stora fråga; men det försvarar derigenom ännu mera sin maritima och orientaliska öfverlägsenhet; det kan således af freden fordra bibehållandet af denna öfverlägsenhet eller till och med. söka öka den genom kriget.