Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 1

— —— ALL förbund af fem makter; som förut utgjort Euröpas förmyndare, har upplöst sig, och desärskilda makterna knyta nya förbindelser, hvar och en efter sina särskilda intressen; -Vilyckönska oss till en tidig anslutning till det vestliga förbundet. Stor uppmärksamhet väcker för närvarande en i Paris utkommen broschyr af en anonym författare, ;Un homme dEtat, som man antyder vara ingen mer eller mindre än kejsaren sjelf. Den id, som der utvecklas, är nödvändigheten af en allmän europeisk kongress, der både stora och små stater skulle vara representerade. Vi skola i morgon meddela utförligare utdrag ur densamma och anföra nu endast derur följande yttrande: Under det Sverge förband sig med ess genom en traktat, .ha mellersta Europas regeringar af första, andra och tredje ordningen vändt sig till ryska hofvet med föreställningar, visserligen vänliga och icke hotande, men uttryckande med bestämdhet nödvändigheten af att göra eftergifter, som garantera vestmakterna, att krigets ändamål är fullständigt uppnådt. Uti. en ledande artikel af d. 25 Dec. söker Times, visa, att om än fredsryktena öfverallt halka förbi döfva öron, ega likväl de händelser, som framkallat. dem, en stor betydelse. Ehuru det synes klarts, yttrar bladet; att kriget måste fortsättas, så framt ej Ryssland år in på Frankrikes och Englands alla forringar, ett samtycke som ingen lärer våga vänta sig, och de stora rustningarne för nästa års. fälttåg sålunda icke skola visa sig onyttiga, eller -de flytande: batterierna och mörsarebåtarne få ligga såsom. ett besvärligt skräp i våra sjöarsenaler, skola dock de händelser som nu passera, ingalunda blifva utan följder. --Det är sannolikt att-dagens medlare inom några månader komma att öfvergifva sin. medlande ställning. Om också vestmakterna icke komma att biträdas af Österrikes och Preussens vapen, är det likväl anledning att förmoda det dessa maktef skola finna nödigt att fullt förklara sin öfverensstämmelse med de allierades åsigter och sitt ogillande af den plan som följts af czaren. Ingen kan hafva uppmärksamt betraktat närvarande års militäriska och diplomatiska händelser utan att ha insett huru era tendens har varit att göra neutraliteten omöjlig. För ett år sedan befunno sig Frankrikes och Englands. armåer i en ställning, som med skäl kunde kallas vådlig. Financiella svårigheter nästan tvungo Wienerkabinettet att framhärda i sin fredli politik. Då förordades på det mest högljudda sätt neutralitetspolitiken och syntes nästan rättfärdigad af händelserna. Nu har Sebastopols fall befriat 200,000 man af de allierades OPper ifrån ett kinkigt uppdrag, hvarvid deras heder band dem. Rysslands hela kust är blottställd, och utsigt öppnad till hela provinsers eröfring. Annu mer har vestmakternas sak vunnit genom företeelsen af britiska folkets orubbliga ståndaktighet. Detta lands folkanda är hela krigets lifskraft, den springfjäder som håller i rörelse kabinetternas och armåernas hela maschineri. Tyska makterna tyckas å sin sida inse, att krigets fortsättande måste leda till Frankrikes joch Englands supremati både i norden och östern; och detta utgör för dem ett af de vigtigaste skälen att förmå csaren till fred. Det nya fördraget med Sverge har mäktigt öfverraskat Österrikes och Preussens bådå monarker. En defensivallians, om ock endast vilkorlig, är ett djerft steg för en stat, så liten och så illa belägen som Sverge, och fördragets afslutande har väckt Österrike isynnerhet till medvetanIde deraf, att Rysslands politiska vigt för en tid försvunnit. Frans Josef är derföre allt mer och -mer angelägen att få spela en rol och utT vidga sitt inflytande öfver de mindre tyska staterna, hvilka nu vackla emellan honom och dhans preussiske rival. andra sidan ser koInungen af Preussen sitt nyvunna inflytande I förminskas. Han har redan haft emot sig Frankrike, England, Österrike och verldens l opinion. Han understöddes af Ryssland och I de mindre stater, som styras af suveräner, beIslägtade med ryska dynastien. Nu, det stora nordiska riket är försvagadt, stympadt och slaget, affalla Tysklands konungar och bertigar. Han skall snart ej ha någon annan dT vän öfrig än czaren, hvilken sjelf är i beho! af hjelp och tröst i motgången. Vi kunne e betvifla, att icke Preussens konung klart inse; dessa faror, och om han hyser den önskan att värdigt hörsamma tin aflidne svågers befallning och göra sig dennes arfvinge verkligt förbunden, så bör han göra sitt bästa at söka utverka bifall till vestmakternas for t I dringar.s Bladet förklarar sig slutligen alltid hafvc hyst den meningen, att kriget på sistone må ste öfvergå till ett moraliskt förbund emo den gemensamme fienden. Krigstillstånde måste innangkort äfven af de neutrala känna såsom en tung börda, och klandret då drabb: den nation, som utan hopp om framgång för länger striden endast af fåvisk stolthet. Emel lertid anser Times det bäst öfverensstänmm med Englands värdighet och intressen, at icke bönfalla om frän .mande hjelp, i förhopr ee PP hh kh I AS