Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 1

Grefven låter med en tydlig vink förstå att han önskar tala med klockaren, hvilken, ehuru något darrande i knävecken, likväl närmar sig ander många krumbugter. Är ni hemma här 1 trakten ? frågar grefven med sin vanliga milda stämma. Ja, ers excellens, svarar klockaren, uppmuntrad deraf. Är ni bonde eller torpare ? Nej, jag är klockare Tärisoeken och ber i gården här bredvid. Jaså, då är det kanske er egen råg ni håller på att skära ? Ja, ers excellens! Hvad lofvar rågen att gifva i år? Om bergningsvädret förblir lika godt, så bör rågen här i socken i medeltal kunna gifva sjette ä sjunde kornet eller lika som i fjol, det vill säga en ganska god skörd.n Grefven vänder sitt ansigte mot konungen och yttrar något på franska, hvilket klockaren naturligtvis icke förstår, men tror sig likväl af rörelsen i mannens ansigte med örnblickarne och krokiga näsan kunna draga den slutsatsen, att högstdensamme icke synes tillfredsställd af grefvens meddelande. Sedan konungen frammumlat några ord till grefven, vänder denne ånyo sitt anlete mot klockaren, sägande: Var god, min herre, och gif mig ett ax från er åker. Hans Majestät vill se ett sådant.s Klockaren skyndar till sin åker, väljer bland axen, upptager det vackraste .och rikaste han finner samt lemnar det till grefven. Grefven i sin ordning lemnar det till konungen. Konungen fattar axet med venstra handen och, i det han berör detsamma med högra handens pekfinger, börjar räkna kornen i det ståtliga axet.