Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 3

Article Image
ö norr om Altenfjord ligger staden Hammerfest, med 1000 invånare. Dessa dalar voro förr bebodda af lappar, som idkade föga eller intet åkerbruk och som ej egde någon industri. Men bearbetningen af koppargrufvorna har ditlockat norska bergsmän, som der köpt jord, byggt sig hus, röjt och odlat, så att befolkningen år från år tillväxer allt efter som kulturen intränger i det inre af dalarne. Altenelf är dessutom segelbar, och andra strömmar finnas äfven, som erbjuda mäktiga vattenfall åt alla slags industriella företag. Sådant är landets allmänna utseende. Men det finns dessutom några andra alldeles egendomliga omständigheter som ådragit sig uppmärksamhet i S:t Petersburg. Altenelfs källa ligger helt nära Muonioelf, zom tillika med Torneåelf utgör gränsskilnaden emellan Sverge och Finland. Torneåelf är liksom Alten segelbar, och ifrån denna elf ända till Aiten fjord går en väg, som ej är reguliert utstakad, men möjlig att befara. I närheten af Muonioelf och i Alten finner man hästar i tillräckligt antal för resan öfver fjellen; och denna färd är hvarken särdeles svår eller mycket lång, ty man har sett qvinnor göra den till fots vintertiden, dragande sma barn islädar efter sig. Denna kommunikationslinie lånar sig ypperligt åt czarens planer. Ty några ryska bataljoner, som utginge från staden Torncå, belägen vid nordligaste ändan af Bottniska viken, skulle inom några veckor kunna göra sig till herrar öfver Altens dal och snart stå vid fjordens stränder. Om härmed vore förenad en sjöexpedition utmed kusten, skulle svårigheterna bli så mycket mindre. I Hvita hafvet och på de närgränsande kusterna kan Ryssland förfoga öfver mer än fyrahundra transportskepp, om tillsammans femtusen lästers drägtighet. Större delen af dessa fartyg äro bemannade med besättningar, som från barndomen äro vana vid seglingen i fjordarne och bland skären, som känna alla bugterna på kusten och äro lika förtrogna med Finmarkens farvatten som vore det deras eget. Dessa fartyg äro så konstruerade, att de kunna transportera både trupper och krigsmateriel. Det skulle ej möta någon svårighet för dem att taga ombord 10,000 man med groft artilleri och ammunition för tre månader. En sålunda organiserad expedition skulle kunna landstiga på hvilken punkt som helst af den 150 sv. mil långa kuststräckan emellan Warangerfjord, vid Finmarkens nordligaste hörn, och Trondbjems, vid dess sydvestligaste, utan att träffa på en enda krigshamn. Väl eger Norge, norr om Warangerfjord, fästningen Wardöe. Men denna fästning försvarar ej kusten mer än en tom skyllerkur skulle försvara approcherna till ett läger. Aderton kanoner i ett stjernformigt fäste, der det hvarken finns plats att herbergera en garnison eller för inrättande af magasiner, se der Norges hela kustförsvar på denna sida. Förlagd på en isolerad punkt, som ej beherrskar någon vigtig genomfart, utan hamn och utan skygd, oduglig som försvarsverk, omöjlig som tillflyktsort för en slagen styrka, är fästningen Wardöe ej värd den årliga summa som bortslösas på underhållet af dess vanmäktiga garnison. En inkräktare kan i all trygghet kringgå den utan att bry sig om den och utan att af den. oroas. Och likväl finns ej, med undantag af denna fogelskrämma, på hela kusten något det minsta tecken till militärstyrka, och Finmarken, öppet på alla sidor, tyckes inbjuda till fientliga anfall. På något afstånd vester från Wardöe ligger inloppet till Tanafjord, som intränger djupt i landet och öppnar flera rymliga vikar. som kunna tjena till hamnar både för krigsoch handelsfartyg. Tanafjordens stränder, liksom den -deri utmynnande dalen, äro namnkunniga för sin fruktbarhet. Den lilla staden Vadsöe skulle lätt kunna blifva en medelpunkt för vigtiga etablissementer. Ryssland kan således när som helst sätta sina transportskepp i rörelse, för att, utan att behöfva lossa ett enda skott, göra sig till herre öfver Finmarkens kuster. Om på samma gång några från Finland detacherade trupper intränga öfver Torneå i Altens dal, skall ingenting hindra det attsätta sig i lugn besittning af hela norska Finmarken, hvarifrån det sodan skall bli svårt att fördrifva det. Å andra sidan är det visserligen sannt, att det ej ingår i Petersburgerkabinettets metod att slå dessa djerfva slag som väcka vesterlandets uppmärksamhet. Oaktadt de talrika armåer, som det skrytsamt utbreder, är det dock mer öfverensstämmande med dess smak att framtränga utan buller och med tillhjelp af list, än att vädja till öfvermakten. Den moskovitiska politiken uppträder heldre som ficktjuf än som stråtröfvare, och det öfverensstämmer mer med dess vanor att omärkligt sticka sin hand i grannens ficka än att sätta pistolen för hans strupe. Så har det varit med dess beständiga usurpationer i Finmarken; så är ännu i dag förhållandet med dess agenters mörka smygvägar. Ore OEE Xorska förslager till jernvågsförbindelse med Sterge. I Aftonbladet har förut varit omnämdt ett förslag till anläggning af jernväg från norska Thufvudjernvägen till Suhlvik i Wermland.

3 januari 1856, sida 3

Thumbnail