Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 3

ICE SA TEST ER EE RIDA EA Pr Ar VR I VS Ler Ren manning komma att sakna skicklighet och oförskräckthet. Och likväl utgör det ett af målen för Rysslands ärelystnad att blien stor sjömakt. Det behöfver för detta ändamål isfria hamnar, derifrån en flotta när som helst kan utlöpa, och en kustbefolkning, som genom de stora fiskena beständigt öfvas och beändigt tillväxer. Nåväl, alla dessa fördelar erbjuder nu Finmarken. Låt Ryssland få lägga under sig fjorddistriktet och befästa sig på vestra kusten af Finmarken, och dess skeppsvarf skola här snart öfverträffa allt hvad det åstadkommit i Nikolajew. Ryssland är tåligt och utför sina syften utan buller; man kan vara viss på att det snart skall sticka utisjön flottor, långt öfverlägsna allt hvad det hittills i denna väg försökt. Norges skogar skola förse det med det yppersta byggnadsvirke, och kustbefolkningen skall förse dess skepp med oförskräckta och erfarna besättningar. Det är då Ryssland skall få en lätt och säker väg till vestra Europa, det beständiga målet för dess ihärdiga ansträngningar. Med blicken sedan hundra år tillbaka ständigt riktad mot vester, har det gjort oerhörda I. bemödanden för att framtränga dit genom Bosporen, och deri ligger äfven den hemliga anledningen till dess stora etablissementer i Svarta hafvet; ty Svarta hafvet är för Ryssland förstugan till Medelhafvet. Men dessj: afsigter på detta håll, som nu endast äro allt för väl kända, ha väckt diplomaterna ur deras slummer och gifvit anledning till den tredje punkten, som varit föremål för så mycket tvistande. Må Ryssland då ingå på denna punkt; det kan det utan att förlora något, om man blott låter det i ro fullfölja sina planer på den norska Finmarken. Må vestmakternas flottor bevaka Svarta hafvet, må kabinetterna. ha sina teleskoper riktade på Bosporen, må diplomaterna förklara Europa räddadt, emedan Medelhafvet blir stängdt för ryssarne; förr än det allmänna jublet hunnit lägga sig, torde en dag en på Finmarkens kust bygd flotta öfver Nordsjön och Kanalen. intränga i Europa. Vid Bomarsunds intagande såg man i klipporna inhuggna grundvalar till befästningar il. den mest ofantliga skala. Den var ej. blott ämnad till en fästning af första. ordningen, utan äfven till en sjöarsenal af den mest gigantiska konstruktion. Det är nemligen att märka, att de åländska öarne sednare instängas af isen och förr befrias derifrån än kusterna vid finska viken. Sjöfarten är der mindre utsatt för afbrott. Om derföre Ryssland äfven antagit de fyral. punkterna och öfvergifvit sina etablissementer vid Svarta hafvet och Europa ej på samma gång skaffat sig garantier för Östersjön och Ishafvet, skulle det i besittning tagna och befästade Alten blifvit en ersättning för Svartahafshamnarne och Bomarsund kunnat mottaga störeta delen af Östersjöflottan, som sålunda skulle blifvit befriad ur sin långa vinterdvala.. Ryssland skulle derpå, efter en mellantid af lugn, kunnat på nytt gripa till offensiven på Svarta hafvet och hota två kuster på en gång. Och må man ej häruti se en löst framkastad spådom, ett tomt hjernspöke. Historiska fakta rättfärdiga denna vår farhåga. Huru dyrt får ej Europa nu betala sin brist på förutseende vid Donau och Svarta hafvet! Må det väl taga sig i akt för samma förblindelse hvad de skandinaviska hafven. beträffar! Finmarken utgör en platå med en medel upphöjning af 1900 å 1600 fot öfver hafvet. Då man färdas från Bottniska viken, går vägen till dessa höjder uppför en nästan omärklig sluttning från nordvest. På vestra kusten deremot är sluttningen tvärbrant, och på denna sida leda endast några få farbara vägar till hafvet. Men platån sjelf är på flera ställen genomskuren af dalar, i hvilka floderna nedflyta till de innersta. hörnen af vikarne och utstaka vägar som menniskorna skulle kunna draga sig till nytta. Man påträffar en mängd af dessa dalar, då man från ryska gränsen färdas mot vester. Vi nämna bland andra Pasvigflodens dal, som står i samband med Enare träsk, och Neidens dal. Dessa begge dalar föra till ett högland, så godt som utan farbara vägar, och endast sammanhängande med de ofruktbaraste delarne af Finland. De äro dessutom trånga och floderna allt för emå för att vara scgelbara. Längre bort ligger Tanas dal, vida vigtigaro, emedan floden är segelbar ända till Seida, beläget midt emot innersta hörnet af Warangerfjord. Men dalen sträcker sig ej längre inåt landet än halfvägs till Enareträsk, och för att följa floden ända till dess källa, måste man irtränga långt bland sjelfva fjellen. Flera dalar sträcka sig ned till Laxeoch Porsangerfjordarne, men de äro korta och trånga. Den rikaste och så väl i militäriskt som ckonomiskt hänseende vigtigaste delen, och den -på hvilken ryssarne ha sina blickar och sina förhoppningar fästade, är Altendalen med floden af samma namn. Belägen vester om Porsangerfjord, utmynnar denna dal i Altenfjord, hvars geografiska läge erbjuder de ypperligaste resurser för en örlogshamn af första ordningen. Denna fiord har tre inlopp från hafssidan: i vester Stjernsund, i norr Rognsund och i öster Vargsundet. Alla dessa inlopp föra till en ypperlig hamn, som af långa inbiijuingar i kusten skyddas både mot störmarne och. utifrån kommande anfall. Intet artificielt försvarsverk är der uppkastadt, intet militäriskt arbete der påbörjadty men: det skulle blott :behöfvas några förskansningar för att förvandla den till en ointaglig fästning; och om det krigiska sniltet derpå tillämpade sina resurser, skulle man der snart se ett nytt Scbastopol höja sig, mera hotande och mera fast än det förra. Härtill kommer att Altens dal, bördig, tätt befolkad och rik på skogar, kan lemna de för stora företag nödvändiga ar betskrafterna och mnaterialierna. Vid fjordens södra ändpunkt delar sig denna,dal i tvenne andra, Kaafjordens dal och Altdalen, begge namskunniga för sin rikedom på mineralier