Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 2

uttryck och ådagalägga huru det återspeglar sig inom de olika partierna. Främst framstår den officiösa Zeitn, hvilken redigeras af en f. d. demokrat, som sedan öfvergått i detministeriella lägret. Denna tidning söker naturligtvis så mycket som möj: ligt nedsätta fördragets betydelse. Betecknande är det att, ehuru de franska tidningarne och med dem Monitören, till följd af ett snöfall och andra tillfälligheter af vintern, hade uteblifvit, och författaren i Zeit således blott hade telegrafrapporterna för ögonen, han likväl redan på förhand karakteriserar — dokumentets stil, liksom om den. officiösas språk vore klassiskt och anvisade åt henne en litterär domsrätt. Vidare finner hon till en början skyddet för svensk-norska statens integritet, hvilken redan wienerfördragen af 1815 garantera, vara öfverflödigt. Då Sverge och Norge så långt man minnes stått under skydd af de fem stormakternas kollegium; så skulle det ha varit onödigt att ytterligare garantera dem genom ett särskilt skydd af två medlemmar af detta kollegium. Zeit förbiser dervid blott, att denna garanti af de fem stormakterna, Ryssland äfven inbegripet, förhindrat hvarken införlifvandet af Krakau eller tillintetgörandet af polska konstitutionen. Men låtom oss höra vidare. Att Sverge och Norge förpligta sig att icke afträda eller till Ryssland utbyta eller tillåta Ryssland besätta någon del af det svensknorska området, anser det preussiska ministeriella bladet öfverflödigt äfven derföre att allt detta följer redan af neutralitetsförpligtelsen, hvilken således härigenom indirekt erkännes såsom ännu alltjemt bestående och bibehållen. Det måste, menar den officiösa författaren, dölja sig något mera bakom fördragets artiklar, men i sådant fall borde vestmakterna tillkännagifva det, på det man icke måtte anse fördraget som en barnleksak för julfröjdem (sic !). Af detta uttryck kan ni finna hvilken vrede här blifvit uppväckt af fördraget, om hvilket preussiska regeringen icke hade någon kännedom (med anledning hvaraf jag straxt nedanför skall yttra mig). Det finnes i fortsättningen af artikeln ett ännu vida starkare uttryck; jag vill likväl af aktning för läsaren ieke upprepa det. Kortligen, Zeit är mycket missbelåten med fördraget och anser sig öfvertygad att det blifvit afslutadt blott för att dölja att Canroberts mission misslyckats och att Sverge beslutat förblifva neutralt. Man har af detta skäl velat hafva ett fördrag emellan vestmakterna och Sverge till verlden, om: det och vore blott för att beagnas som spaltfyllnad i Monitören. För detta ändamål är också fördraget rätt skickligt uppfattadt.. Det låter mängden, som ej tänker, (Zeit och dess patroner äro som bekant djupa tänkare) tro att Sverge numera är i förbund med vestmakterna, och utöfvar sålunda till vestmakternas fördel ett moraliskt intryck på den allmänna meningen samt låter hoppas att de öfriga neutrala makterna derigenom skulle kunna finna sig föranlåtna att tro sin ställning mindre fast och säker. Men detta sednare hopp hvilar på en fullkomlig villfarelse o. 8. V. De preussiska ministeriella kretsarne äro således med ett ord ganska förargade, och man kan säga: il y a de quoi! Först hvad formen beträffar. Preussen har äterigen blifvit hållet i fullkomlig okunnighet ända tills för få dagar sedan. Man berättar att svenska sändebudet i Wien, som betecknas såsom ryssfiende (antirusse), blifvit kallad till Stockholm för att deltaga i rådplägningarne om fördraget. På återresan kom han också till Berlin och. besökte hr von Manteuffel, men fann honom icke hemma samt åtnöjde sig med att lemna sitt kort åt honom. På det sättet var äfven detta tillfälle att få upplysningar angående förhandlingarne mellan Sverge och vestmakterna förloradt.... Man ser nu efter Sardinien äfven Sverge och Norge indraget i den vesterländska kretsen. Man vet att Österrike står på punkten att genom återkallande af sitt sändebud i Petersburg taga ytterligare ett steg på den afskyvärda vägen till vestern (ministeriell stil). man ser sig allt mer och mer isolerad oeh kan icke dölja sin missbelåtenhet deröfver. Edra läsare skola finna allt det der ganska naturligt. Kreuszseitupg har ännu icke yttrat sig. Den åtnöjer sig med att vid aftryckandet af det i afton ändtligen ankomna fördragets text kort och godt säga att det icke motsvarar löftena i de vesterländska bladen. Herrarne öfverlägga ännu om hvad de skola säga. De skola sedan å sin sida icke låta insinuationer och bemödanden att nedsätta fördraget fattas. Emellertid bemödar sig Kreuzzeitung att ängsla vestmakterna genom uppräknandet af de ryska krigsförberedelserna vid Östersjön. De liberala partierna dömma, som ni kan förstå, annorlunda. Här betvifiar man ej att till en början man känner blott en del af fördraget och att Sverge å sin sida öfvertagit förpligtelser. Det är en seger för det franska partiet i Stockholm öfver det ryska, säger Nationalzeitung, att den meningen blifvit uppgifven, att man genom förtroende skulle kunna röra den fruktade grannens hjerta. Det var en naturlig sak att Sverge innan det öfvergaf neutraliteten betingade sig skydd emot en möj