Aftonbladet – 29 december 1855, sida 3

land i verlden vara allt hvad det bör vara. Paris den 10 Oktober 1855. 4. Thiers. — Vi hafva mottagit nedanstående insända artikel, som vi hafva trött oss böra ordagrant återgifva: Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti N:o 267 af Aftonbladet finnes en artikel införd, innehållande reflektioner öfver ett vid Haparanda gränsetullrätt väckt åtal:emot hr tullförvaltaren B. Westerdahl, förande tjenstefel, bestående deri, att han skall, för meddelande af förpassningar å tjära uppburit af trenne handelshus i Stockholm, eller deras ombud hrr L. Westerberg och J. Strömberg, afgifter, hvartill han lagligen icke vore berättigad, och i hvilken artikel bland annat yttras, att domstolen blikaledes tyckes: hafva varit temligen öfverflödigt mån om, att ingenting med juridisk visshet skulle bkunna uppdagas i denna fula såk, genom att förbbjuda alla sådane frågor till vittnena; som skulle kunnat blottställa den tilltalade tulltjenstemannen. Då domstolen sålunda blifvit orättvist och -oblygt anfallen af redaktionen; samt den å ett annat ställe af Aftonbladet N:o 267 nedskrifna relation af omförmalde måls behandling är ofullständig och felaktig, hoppas jag, det redaktionen icke neker plats i dess tidning för de anmärkningar jag har att göra vid omförmälde artikel. i I anledning. af parternas tvist, rörande frågan derom, huru långt vittnesförhör i berörde sak finge ntsträckas, meddelade rätten det beslut, att, då tullförvaltaren Westerdahl dertills endast vore ställd under åtal för det han skall af handelshusen Anders Berg Comp., H: J. Wallis Comp. och James Paton Comp., eller deras ombudsmän i orten, uppburit afgifter af ifrågavarande beskaffenhet, samt den å kärande sidan åberopade föreskrift i kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 icke vore på anförde grunder i målöt tillämplig, det lagligen icke kunce tillåtas tullförvaltåren Westerdahls vederparter, att uti hufvudsaken höra de åberopade vittnena i andra :omständigheter, än huruvida vittnena kände igenonr egen erfarenhet, eller allmänt rykte, uppkommet före den hos kongl. generaltullstyrelsen gjorda skriftliga anmälan om saken, att tullförvaltaren Westerdahl iaffordrat nämnde handelshus, eller deras ombudsmän, eller af dem uppburit omförmälde afgifter. Igenom detta beslut, hvilket torde af hvarje opartisk gillas, enär det lagligen icke lärer kunna gå för isig, att vid en domstöl höra vittnen om annat, än iderföre svarande parten är tilltalad, blef således grän:sen för vittnesförhöret bestämd, och inom denna gräns :egde kärande parterna följaktligen framställa sina frågor till vittnena. Domstolen har således icke, såsom redaktionen behagat uppgifva uti ifrågavarande artikel, förbjudit alla sådane frågor till vittnena, som skulle kunnat blottställa den tilltalade, utan har tvertom tillåtit vittnenas hörande i den sak, hvarom fråga vore, och derom svaranden stämd varit. Men iehuru domstolen igenom dess omförmälde beslut tydligen gifvit tillkänna i hvilka omständigheter vittinena finge höras, begärde dock hr häradshöfding N. Ekström, såsom ombud för förutnämnde handelshus, :att tvenne af vittnena, apotekaren Östman och handanden Westergren, måtte tillfrågas, huruvida de icke ikände, att allmänt rykte varit utspridt derom, att tullförvaltaren Westerdabl af träfikerande i allmänd heta, d. v. s. af andra personer, än meranämnde handelshus, eller deras ombud, fordrat och emottagit, eller uppburit afgifter af enahanda beskaffenhet, som Åde, hvarom i målet fråga vore, äfvensom att vittnet handlanden Lindbäck, hvilken är en af utredningsI männen uti boet efter aflidne v. konsuln L. Tornberg, måtte tillfrågas om icke han kände att tullförvaltaren Westerdahl nyligen betalt en sin skuwd till Tornbergs sterbhus. Denna af häradshöfding EkIström framställda begäran, hvartill bifall af svaranIden bestriddes, och hvilken begäran angick dels såIdane saker, derföre sväranden icke var tilltalad, dels :ock sådant som icke hörde till saken, afslog domstolen, i öfverensstämmelse med det beslut rätten förut gifvit, rörande de omständigheter hvari vittnena finge höras. ). Dessa, och inga axdra, voro således de frågor, hvilkas framställande till vittnena domstolen förbjudit sedan densamma förut, på sätt berördt är, bestämt den gräns hvarinom rvittnesförhöret skulle få ega rum: I stället för att vid relationen af målet upplysa allmänheten om beskaffenheten af de frågor, hvilkas I framställande till vittnena domstolen vägrat, men , I hvilket, om redaktionen velat handla opartiskt, bordt ske, på det en hvar kunnat bedömma halten af anmärkningen mot domstolen, har redaktionen oblygt och utan skäl sökt att kasta skugga på domstolen I Iderigenom att redaktionen under uppgift, att dom Estolen varit mån om, att ingenting med juridisk viss shet skulle kunna uppdagas i saken, genom att förbjuda alla sådana frågor till vittnena som skulle kunnat blottställa den tilltalade, likasom velat påpeka det domstolen varit till den tilltalades förmån par Ptisk. Redaktionen eller den person hvars foster ifråPgakomne artikel är, kan likväl vara förvissad om att bdet är domstolen fullkomligen likgiltigt, om bevisning kan åstadkommas i målet eller icke, och redaktionens infamie kan af domstolen med godt samTvete bemötas med förakt. Som ifrågavarande mål troligen kommer att pröfdivas af öfverrätt, så anhåller jag, på det allmänheten äfven måtte få kännedom om det beslut öfverrätten meddelar i fråga om vittnenas hörande, att redaktionen ville i dess tidning låta införa öfverrättens utslag i saken. Slutligen undanbeder jag mig att härom vidare skriftväxla med en tidningsredaktion, som anser det vara tillständigt, att på sätt re.daktionen gjort och utan att dertill ega anledning :eller skäl, kasta smädelse och skugga på en domstol. Haparanda i December 1855. G. V. Cygneus, Ordförande i Haparanda gränsetullrätt. i Vi anse öfverflödigt att ingå i vidlyftigt I svaromål på ofvanstående med nog mycken hetta och bitterhet författade uppsats. Den Freflexion vi tillåtit oss i anledning af den berättelse som af en härvarande välkänd, derAV Ta 0 0 KC 3 2 11000 Pm Ir