Aftonbladet – 28 december 1855, sida 3

Thiers om historien. (Ur företalet till den nyss utkomna 12:te delen al hans Histoire du Consulat et de VEmpire,.) (Forts. från gårdagsbl.) Behöfver jag väl efter denna trosbekännelse säga hvilka reglorna äro för den historiska stilen? Hufvuregeln är, jag utsäger det med ens, att man aldrig märker eller upptäcker någon stil. Nyligen utställde man för allhetens förvånade blickar bland mästerverken af seklets industri speglar af en utomordentlig storlek och renhet, inför hvilka 15:de scklets . venetianare skulle häpnat, och genom hvilka man, utan den minsta förändring till form eller färg, såg de otaliga föremål som verldsexpositionsplatset inneslöt. Jag hörde åskådare, som ej voro i stånd att upptäcka någonting annat än ramen som omger dessa speglar, med häpnad fråga hvarandra, hvad den präktiga ramen hade der att göra, ty de hade ej märkt glaset. Underrättade om sitt misstag, blefvo de utom sig af beundran öfver glasets utomordentliga renhet. Om man ser en glasskifva, har den straxt ett fel, ty dess förtjenst ligger i den fullkomliga genomskinligheten; På -samma sätt förhåller det sig med den historiska stilen. Från det ögonblick ni märker den — stilen, som endast har till uppgift att återgifva sakerna — kan ni vara viss på att den är bristfällig. Men kan man utau arbete hinna denna så full: komliga genomskinlighet? Visserligen icke. Om stilen är vulgär eller tillgjord, om den stöter genom någonting, är d:t något fel i glaset; Enkel, klar, bestämd, ledig, någon gång upphöjd, då mensklighetens stora in