Aftonbladet – 27 december 1855, sida 3

ra4 maturkiga skönhet framstå och inger en sådan kärlek för dem, att man deri ej vill tillägga något, ej borttaga något, och att man söker konstens fulländning i deras exakta återgifvande.; För att göra mig fullt hogriplig, må det tillåtas mig att anföra en liknelRelse. Raphael har som bekant målat sköna taflor, i synnerhet heliga familjer och porträtter. De atörsta konstkännare fråga hvarandra ständigt, hvilka kafva största värdet, dessa heliga familjer eller dessa porträtter, och äro vid dessa frågors besvarande i stor förlägenhet. Jag vill ej säga att de med tiden komma derhän att de föredraga porträtterna, ty mycket djerf skulle den i sanning vara som skulle våga fälla. en dom emellan dessa herrliga mästerverk. . Men med tiden komma de derhän, att de ej medgifva någon öfvereller underlägsenhet emellan dem; och Raphaels mest beundrade madonnor ställas ej öfver hans porträtter; poesien hos de ena utplånar cj den höga verkligheten hos de andra... Men huru har . Raphael kunnat. frambringa t, ex. detta öfverraskande porträtt af Leo X, ett af de fullkomligaste konstverk som utgått ur menniskohand? Ville han måla en madonna, sökte han bland sin fantasis rika skatter de renaste drag som han kunde påträffa, gjorde dem ännu. renare, tillade den egna gratie, som han -hemtade ur sin själ, och skapade så ett af dessa tjusande hufvuden, som man aldrig glömmer sedan man en gång sett dem. Ville han deremot måla ett porträtt, försmådde han all uppfinning. I gestalten af en gammal kyrkans furste med röd och uppsvullen näsa, med. ett sinligt ansigte, med små, men genomträngande ögon, såg han ingenting fult eller frånstötande; han sökte naturen, beundrade den i dess verklighet, aktade sig att deri förändra något och inlade af sitt eget deri ingenting annat än teckningens korrekthet, färgens sanning, ljusets up fattning, och dessa egenskaper fann han sa ett omsorgsfullt aktgifvande på naturen, ty i sjelfva det fula är han alltid korrekt i teckning, skön i färg och af en slående effekt i ljusets fördelning.. Historien är porträttet, liksom Raphaels madonnor äro poesien. Men liksom man kommer till Raphaels. porträtt genom att gripa fast i naturen och verklighetens skönhet, genem bemödandet att återge den sådan en är, kommer man till den högre historien genem att studera händelserna, genom att skärskåda dem som målaren observerar naturen, beundrar den: till och med i ett fult ansigte och söker effekten endast i skildringens sanning. (Forts.)