Aftonbladet – 27 december 1855, sida 3

ning. (Forts.) RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Tryekfrihotsmålet emet Första Fäderneslandets. ansvarige mutgifrare, kofferdistyrmannen Lindström, har i dag åter förerarit, dervid svaranden yrkat att akter måtte åläggas uppgifra i hvilka delar artiklarne skulle vara brettsliga! Hr Mellbin undandrog sig likväl att besvara hvarje fråga i detta hänseende, och domstelea förklarade sig ej kunna dertill förbinda herom, emot hvilket beslut svaranden anmälde missnöje. Akter åberopäde som slutpåstående stämningen och Lindström begärde uppskof, hvilket af rätten beviljades för dagar. — I keortfabrikören Johanssons mål häfra i dag såsom vittnen afhörts: frn Ahlbern; sem tog på sin ed förut afgifna milåtandet om de falska stämplarne, stämpelnöstaren Mårtenssen, sem upplyste huru vid stämpling af kort tillgår, förut hes Johansson anställda fabriksarboterskan Ågrem, som dels upppgaf att gravören Ljurg för henne berättat, att Johansson af henom velat beställa en falsk manufakturstämpel, dels att Johansson köpt kert med bevillnivgakonvrolut som varit begagnade och åter uteålt dem sedan konvoluterna blifvit hopklistrade. Detta bestred Johansson. Gravören Ljung åter berättade om åtskilliga aadra beställningar af Johanssen på stämplar, men ej-på manufakturstämpel, hvilket han ej heller skulle för ex :ha uppgifrit. Målet uppsköts. — I poliskamimaren inställdes förliden måndag en från krenoarbetskåren å Rindön lördagen förut frigifven, för första resan stöld straffad, kronoarbetskarl, hvilken under sitt två-åriga vistande derstädes medelst stenhuggeri förtjenat 166 rdr 34 sk.:8 rst. bko. Ifrågavarande kronoarbetskarl, å hvars afskedsbetyg fanns antecknadt att hams uppförande vid kronoarbetskåren dock varit mindre godt, medförde derjemte en särdeles väl försedd garderob. -— En beklagansvärd tilldragelse timade sistl. Juldag. Stalldrängen Carl Erie Lundvall och dess hustru, båda i tjenst hos hr kyrkoberden Wallinder, boende vid Långholmen; hade varit på besök hos en bekant familj å Kungsholmen. Kl. 4 e. m. hade de öfver sjön begifvit sig till hemmet, men båda två nedfallit i en vak. Då de olyckligas nödrop hörts till Kungshelmslandet, hade portvakten E, Berlin, stalldrängen G. Andersson och garfvaregällen A. W. Håkansson; alla tre anställda hos garfvaren Lundin, försedda med plankor och stegar skyndat ut på isen. Berlin, som gått först, hade i en större vak anträffat hustru Lindvall, men hon var då redan död. Mannen syntes icke till, och endast hans hatt flöt på vattenytan. Hestru Lindvalls lik hade hållits uppe utaf kläderna. Berlin hade, då han skyndsamt sökte rycka upp hustru Lindvall ur vaken, sjelf fällit i sjön, men blifvit räddad af de 2:ne öfriga kamraterna, hvilka straxt derefter kommit tillstädes. Vid i dag hållet polisförhör upplyste hr kyrkoherden Wallinder att de omkomne gjort sig kända för ett hedrarde uppförande, och då beklagligtvis hustru Lindvall varit i groseess, hade mannen troligen af ömhet för hustrun, att ieke besväras med den långa omvägen, föreslagit att gå genvägen öfver sjön. Målet anstår i afbidan på att äfren få reda på mannens lik. De trenne ofvannämnde personerna, hvilka a menniskokärlek begåfre sig ut på den svaga isen, erhölle penningebelöning ieke allenast ur poliskassan utan äfven af hr Wallinder. — Sistl, söndagsaften inkom å La Creixs schweitsori i bamren å Norrbro ett bättre klädt fruntimmer och begärde en glase. Hon satte sig ned i en soffa, men rusade ögenbliekligen upp, framdreg en pistol seb, näder yttrande 1e der är ham, riktade hom densamma met om af de i sehwoiteeriet innevarande persenerna, sant hetede att aflersa den skarpladdade pistolen. In händelsevis bakera stående person lyekades deek att fatta damen i armen och afväpna henne, Moa befenms rubbad till sina sinnen. Polis sillkallades, som afförde henne till Danviks dårhus. Då hon utträdde ur schweiimeriet repade hom högt några osammanhängande erd. Den olyekliga är enka efter om förlidet år afliden akted militär, bosatt i Nerrland, ar TED Fredrik Söderberg, beende uti uset N:e 10 vid Malmtergsgatan, hade å Assistanskontoret anmält att från henem blifrit bortetulet ett guldur. Sistl. lördag infinner sig derstädes ett frunuinamer och begär att få belåna ett ur, som efter beskrifning var dewemma sem skulle hafva blifvit Söderberg frånstulet. Ombudsmannen Åkerdahl anhöll det okända fruntimret, som uppgaf sig vara Söderbergs egen hustru. Hen förklarade att hem, sem icke sedan mågen tid sammanleft med sin man, vid skiljsmessan medingit uret som hen vid sitt inträde i Kktemskapet sjelf medfört i best. I anledning häraf vere makearne Söderberg i måndags inkallade till polisförhör, då hustrun vidhöll sitt, ofvannämnade påstående, men männen bestred detsamma. Då Söderberg anklagade sin hustru för stöld: och bedrägt, så miste målet till domstol remitteras: och uret insättas i förvar uti poliskammarens magain.