Aftonbladet – 21 december 1855, sida 3

pade från klippa till klippa, föfatt finna en flöck hvarifrån han skulle. kunna våga sig ned. Hundatne voro tysta — de hade ännu icke framkömmit ur småskögen — men i samma ögonblick de räsade fram ur skogen och fihg0 sigte på villebrädet, bröto de ut i ett vild: skall, som åbocken, att med ens etörta sig ned en höga banken, van fedan känt siha sor. Nu kom fört handlay ännu) gen icke komma och det sega askr hand medan jag u ilande som en pil med en fart som om förföljares tänder i sia h stå ögonblicket för v tänkte ja 3 jag fattad å trädet skälfde under sände den lilla. farkost öfver vattnet. : Råbocken samm fram en bred vik att komma öfver innan han kunde nå motsatta sidan af sjön. Midt i denna vik och mellan mig och den kosa ban följde låg en: liten ;skogbevusen -bolme,. och-genem att taga len sned riktning, fö ökte jag så vidt möjligt var Walid hafva den er u och uct jagade bli mig varse, färd i samma ri r mig, men han hade ådjurets bosa läg blott nåTamora mig Sul i fat vins FR ec jag skulle ida afskära dturom Vägen till motden — hundarve skulle hindra hon att återvända tilden här nyss nuat, och jag skulle med all säkerhet hinna om, om ban skulle försöka att ge sig af åt vikens inre strand, hvilken var temlison saflägsen. Den 3 häftiga! ansträngningen ramkallade täta svettperlor på min pånnasoch en bräckliga slupen knakade i alla fogninar då jag tvang den framåt genom vattnets Men der funinos andra med i spelet — lugt nare, erfarnare, lika påpasslige och med förånligare läge. Den kanot, i hyilken min än advokaten. jemte indianen befunno sig, åg dold på motsatta sidan af holmen; och. de väntade, efter att med uppmärksamhet hafva följt hela jagtens gång, blott på att