Aftonbladet – 12 december 1855, sida 2

sierma, mjriger få åier åter satie på dessa skådorbel ed stora porn, dessa ateörande strider i kolossal skala, der en half verldsdels kraft, eivilisationens, mäter sig med den andra hälftens, barbariets, och. der det är principfrågor, hvilka, diskuteras med ;värjspetsen. Det är sålunda, och endast sålunda Europa en gång skall blifra födt på nytt. Det är-detia, om ieke alltid högljudt uttalade, så dock hemligen existerande -kraf på något afgörande och större, som, i Frankrike arbetande sig-oafbrutet fram trots statskuppen af den 2 December och hela detta så frodigt utbildade. epicerie från Louis Philippes rågime, — som, i England begagnande konjunkturen för att med detsamma till och med organisera ett exempellöst angrepp mot hela det gamla inre slentrianoch kamarilla-systemet, redan gjort — till alla politiska detaljisters förbluffelse — den Orientaliska frågan till en Europeisk. Det är, medelbart eller omedelbart, detta kraf, detta folkens i massa, som skickat Frankrikes härar till Krim och Englands flottor till Östersjön, icke — hvem inbillar sig det också? — det speciella intresset hos några få för öppnandet af Donaus mynningar, och i sanning ännu mindre månheten om en ehimerisk eganderätt till. några kyrknycklar i Jerusalem! Och denna folkens fordran, som redan i dag visat sig ega myndigheten af en fingerpekning som måste följas, skall i morgon hafva nått den okufliga makten af en naturlag. Den, söm då icke vill följa med, han tages med. Derföre —— deeidere man sig! En fransk halfofficiel tidning yttrade i somras: Nästa gång vi möta till konferens, blir det med nationaliteterna till vårt följe och med handen på revolutionen. Icke illa sagdt! Men det är sagdt med gifven förutsättning att furstarne — verkligen gå förut. Vilja furstarne nu ieke gå förut, — då, menar man måhända, få nationaliteterna finna sig i att vänta, så som de väntat förr. Men det är här man torde göra den största missräkningen af alla. Vilja icke hofven, då — tillåt mig säga det! — inträffar möjligen det oförmodade, att nationaliteterna rycka fram i stället oeh revolutionen öfrertager affären för egen räkning. Möjligen? Nej, det är mer än detta. Jag önskar ieke skrämma hederliga och beskedliga politiska kryddkrämaresjälar, men jag tror dock att man gör orätt i att vänta sig idyller af sednare hälften utaf vårt århundrade. Man såg nyligen berättadt att en italiensk operakår. blifvit -från Konstantinopel efterskrifven för att sjunga oeh dansa på Sebastopols ruiner; det är en bild af hurusom vi dansa, äfven vi; på ruinerna af 1848; : Men under gruöshögarne ligga gamla minor. Ställningen har hittills varit glad nog, men — varom fullt uppriktiga! — dea är ieke trygg. 3 Trygg är den ieke,s Sedan komma de ofta ventilerade frågorna om programm, ecasus belli och garantier. Vi veta ju icke hvad vestmakterna vilja! De hafva ju icke proklamerat något positift syfte! Huru långt vilja de gå? Derför endast ett programrna, il vous platit! sEndast ett programm! Det är blott det som fattas; sedan äro vi fullkomligt färdiga att — betänkåd oss på saken. Som sagdt är, bara progeamyet kom mer ... Detta ordet: pregramm har blifvit en erdentlig käpphäst, på hvilken jag ännu ganska nyligen sett förträffliga karlar, födda politiska ehevaux-legers, galoppera med en beundransvärd hållning. Käppen är böjd i en karakteristisk krumning, liksom ett advokatsknep; hufvudet har någonting mycket klokt, men : tillika ett visst melankoliskt uttryek, liksom af ett invärtes lidande. (Fastän ett trähufvod!) : Nåväl, denne eheval de bataille, låtom oss betrakta den litet närmare! i Man fordrar ett programm; hvad menar man dermed? Vill man ha ett utförligt, detaljeradt protokoll, innefattande en systematisk öfversigt af fomhundra förutsedda eventualiteter, till bemötande af dessa samma femhundra eventualiteter ett recept på femtusen särskildt specificerade, probatar medel, slutligen till formulerande af den, väl genom ett eller annat af dessa probata medel i sin tid möjligblifvande allmänna uppgörelsen, tiotusen förutbestämda alternativer! Allt fullständigt uttänkt, koneist redigeradt, lemnande ingen tvetydighet och ingen: lucka! Man fordrar då någonting, hvartill intet liknande förekommer : i -verldens -hela politiska historia och detta af den simpla grund, att ett dylikt förutseende ligger utanför gränserna till och med af en så öfvermåttan vishet, som diplomatikens. Man fordrar då med andra ord en galenskap; man framkastar ett ouppfylleligt. vilkor, för att bakom denna nödfallsskärm med en sarkastisk sjelfbelåtenhet stå kuppfri med armarne i kors; man säger: Det är bara ett litet räknestyeke, vi vilja att ni först skall ha den gunstbenägenheten att lösa, sedan — tillhöra vi er med hull och hår! oeh det räknestycket är, — låt oss t. ex. taga: quadratura cireuli. Eller nöjer man sig med att få stridens innehåll determineradt i några allmänna drag; med två ord, frågar man mindre efter sakens bokstaf än efter dess anda och väsende? ... Kd Då föreligger programmet för längesedan, alldeles tillräckligt tydligt och oåterkalleligt; och äskar man mer än detta, så är det ieke derför att här vid lag något fattas, som man ovilkorligen ytterligare skall behöfva till sin ledning oeh sin bättre insigt, men derför att man icke vill förstå hvad som dock redan är uppenbart, och att man af hemliga bevekelsegrunder möjligen finner en viss grad af närsynthet särdeles lämplig för ögonblicket. Programmet till den närvarande striden förefinnes ieke, det är sannt, i något vidlyftigare och mera specielt dokument, än vestmakternas primitiva krigsförklaring, men det ligger i hela situationen, oeh hvad som ieke blifvit med skriftlig bokstaf i detta afseende uttryckligen förklaradt, det hafva de franska och engelska kanonerna högljudt uttalat på Krim och i Östersjön. Hvad som alltifrån krigets början blef i det engelska parlamentet med den afgjordaste öfvertygelse yttradt om sakens vidtutseende ewropeiska natur, har under händelsernas vidare gång och studdens utveckling blifrit endast allt positivare bekräftadt. Der hade under långa tiders lopp blifvit hopsamlad en sådan massa brännmaterialier till en eldsvåda af det slag, som nu uppflammat i Europa, att, så snart blott den väntade eldgnistan med litet frisk vind fattade deri, det var rentaf omöjligt annat än att lågan skulle inom några ögonblick gprida sig med oberäkneliga dimensioner. Eldgnistan föll oeh vinden var der. Hvarje försök att innesluta branden inem gränserna af en orientalisk fråga befanns snart vara fåfängt, och hvar gränsen för densamma mm är, torde väl knappast af den mest klarseende kunna med säkerhet bestämmas på förhand. Nog af att sjelfva stridens utgångspunkt längesedan till den grad försvunnit under: horisonten, att väl få, äfven af dem, som med grundligare uppmärksamhet följa dagens historia i. dess detaljer, numera ha riktigt reda på hur det egentligen förhöll sig med den brinnande frågan em Christi graf, — detta var ju här det tillfälligtvis aflossade skottet!s — oeh att intresset blifvit efter ihand i denna sak påkalladt för mAh OLA MO 0 OO MM em mm re Pa AR AD HO O Mm OA FRA CD säga, ni har med edra ord gjort mig lyckligare än jag det varit på lång tid. Ja, jag har älskat Robert och jag älskar honom ännu ml fr fann LAN flala fSlaltadt allt husd