Aftonbladet – 12 december 1855, sida 1

N:e 29 Svartriangatan och N:e 9 vid Hortigatan; vid Fredsgatan; i O. 4. Nelsons, N:o 46 Drottningundsgatan; 1 N. G. Söderbergs, N:o 12 vid Storgatan; aden. Under 1; sk:r banko införes ingen annons, dessa två partier i förening hade genomdrifvit den ryssvänliga arfföljdslagen, råkade de emellertid i den häftigaste oenighet, och den af Bondevännernas, tidningar, som är beräknad för hufvudstaden, Morgenposten, blef plötsligen mycket skandinavisk och krigisk, någonting som för bibehållande af bladets popularitet visserligen är mycket klokt, då dessa strängar hos den stora allmänheten ha en god klang. Deremot är det intressant nog, att deras andra organ, Folkebladet,, som är beräknadt för bondeståndet och långt vigtigare, alls icke innehåller några krigiska artiklar. På detta parti kan man i sjelfva verket icke bygga mycket, isynnerhet då Tscherning, som i dylika frågor ännu utöfvar ett inflytande på detsamma, säkert skall visa sig såsom ifrig fredsvän. Den del af folket, som här med största verkliga intresse omfattar den wak som för närvarande kan kallas vestmaåkternas är otvifvelaktigt hela den bildade medelklassen, till hvilken man väl äfven bör räkna majoriteten inom den nuvarande ministeren. Såsom öfverallt, hyser hos öss nämde klass en känsla Jaf ovilja och misstroende mot Ryssland och sympatier för dess motståndare. Men till ett aktift deltagande fordras dock något mera, isynnerhet som den första och omedelbara farån hotar oss icke från Ryssland utan från Tyskland -och Preussen. Blöttå önskån ätt försvaga Rysslands makt kan derför icke bli en tillräcklig driffjeder, ty dels är detta allt för obestämdt,: dels är den vigt vi kunde kasta i vågskålen allt för ringa. Någon direkt vinst för sig sjelft skulle Danmark icke I ha utsigt till att erhålla; eröfringar vilja vi licke ha; Englands och Frankrikes garantier i afseende på Slesvig ha vi redan, ehuru de visserligen då de skulle begagnas icke visade sig tillfyllestgörande. Äfven med afseende på ett annat af våra kinkigare förhållanden, Örevundstullön, ba vi dö a makternas traktatsmeiniga erkännande, liktom det just är de som nu uttalat sig för tullens kapitalisktion, som den nuvarande regeringen önskar att genomdrifva. Det enda, som skulle ha någon direkt betydelse för landet, men visserligen också så stor betydelse, att det uppvägde allt annat, vore utsigterna till: en skendinavisk förening under en regent. Uppställes detta icke såsom en löslig utsigt eller såsom en lockbeta, utan sårom en sak söm är traktatmessigt afgjord i samma ögonblick de tre nordiska rikena deltaga; då ställer sig förhållandet för Danmärk på ett helt annat sätt, då akall krigspartiet här i landet nå en bestämd öfvervigt och bli fullt decideradt. För Frankrike och England måste det vara klart, att det deltagande i kriget, som har sitt eget syftemål och uppbäres af sitt eget intresse, skulle ge de skandinaviska staterna en Helt annan ifver i krigets förande än den de kunde ha, .om -de: (eller åtminstone. Danmark) till hälften forcerasg dertill, till hälften drifvas af naturlig fiendskap och misstroende, som, ehuru berättigade de än må vara, dock icke under flera år skola förmå uppväga krigets tyngd, så vida de ej tillika understödjas af sträfvandet att uppnå ett stort praktiskt syftemål. Att härigenom tillika för framtiden skapas en betydande och sjelfskrifven motståndare till Ryssland, i stället för de två mindre stater, som det nu hvar för sig än lockar och än hotar, det är så ofta upprepadt, att man måste vara så okunnig om nordens förhållanden som fransmännen och engelsmännen till största delen äro, för att icke för längesedan ha insett detta. Hade Frankrike och England för ett par år sedan insett detta, skulle de icke ha hjelpt den förra ryssvänliga ministören att bryta det nationella partiets motstånd mot arfföljdslagen, som nu utgör det i formelt hänseende mest betydande hindret mot Skandinaviens förening. Samma grunder, som böra göra en dylik union önsklig för vestmakterna, egna sig äfven att för hvarje upplyst dånsk, svensk och norsk fosterlandsvän, som icke dorskt lefver i ögonblieket, utan har någon tanke för fråmtiden, göra densamma i högsta grad cftersträfvansvärd både i politiskt och mnationelt hänseende. Frågan blir då, om hindren derJemot äro oöfvervinnerliga. Hvad den danska arflagen angår, så kan den lagligen förändras efter konungens förslag, om två tredjedelar af riksrådets närvarande ledamöter tamtycka dertill; och ehuru det nya helstatsrådet måhända kan bli mycket illa sammansatt, skola de dock utan tvifvel ge efter, om förslaget kemmer från konungen och understödjes af en seuropeisk nödvändighets. Den gläeksburgska fujmiljen, sem blifvit utsedd till tronföljden, skall säkerligen göre allt möjligt metstånd, som deck ieke kan bli synnerligen farligt. Den mvarande utvalde representänten förtjenar inge särskilda kensiderationer från Danmarka sdå, ty allt ifrån det ögonbliek ban utsågs till sin höga bestämmelse bar han med ster ensidighet slutit sig till ett litet reakdtionärt aristokratiskt kotteri, hvars vigtigaste talent är en viss såsom politek probenreuter bekant baren Direkinck-Helmfeldt; och då han före upphöjelsen lät sin son uppfostras