Aftonbladet – 10 december 1855, sida 3

Framkomne til Näriagsbergs ömskilda väg staunade Carlsson, och Pettersson gick fram till gården för att efterse om Jadrens schäs funnes i vägnshuset och han således redan vore hemkommen. Förvissad att så icke förhölle sig, återvände Pettersson, tog Carlsson med sig till den bestämda platsen vid grinden, band denna med ett rep fast vid grindstolen, knöt en näsduk om sitt hufvud och vände recken afvig, för att derigenom göra sig oigenkänlig, samt tog ifrån gärdesgården en stör af omkring två alnars längd och en mansarms tjoeklek, under det Carlsson på ett ställe bredvid vägen samlade några stenar. Derpå lade de sig att hvila nära vägen, försärde det återstående bränmvinet och afbidade Jedrens ankomst. Efter en kort stunds väntan, omkring klockan 11, anlände Jedren, åkande i sin sehäs, med en dräng på baksätet. Sedan redan denne på 15 hb 20 almars afstånd från grinden hoppat af äkdenet för att gå fram och Sp grinden, rusade Petterssen och Carlssen upp ifrån sitt gömställe mot Jedrön: Petterson af honem genast med störer fera slag bakifrån i ufvadet. Drängen, som var sysselsatt med att öppna dem hopbunmdra grinden, skyndade väl, på Jadråns nödrop, till hans hjelp, men fick dervid af Pettersson ett häftigt slag på armen, gjorde ännu ett försök till bistånd på andra sidan om chäsen, men blef äfven der tillbakadrifven, ansåg då sin mellankomst otillräeklig, helst han märkte, att våldsverkaren ieke var ensam, oeh sprang fram till Näringsberg för att skaffa hjelp: Pettersson fortfor i fyra eller fem minuter att slå, ehuru en del af slagen träffade åkdonet och ieke Jedrn, hvilken derunder i början skrek, svor oeh slog igen med sin piska, men slutligen satt maktlös, med hufvudet hängande mot ena axeln, och endast suckade. Då skyndade Pettersson på en omväg hem, men gaf sig doek under vägen tid att upphemta några störar till bränsle; blef insläppt af sin hustru, som icke hade någon kännedom om hans företag, och lade sig genast att sofra. (Shuet följer.)