Aftonbladet – 10 december 1855, sida 2

att få höra de saker och bimg, khvarom Wotterstedt talat för honom. Man tog alltså plats i sluten komite, kungen, Suchtelen och Wetterstedt. Den ryska diplomaten och den svenska utrikes ministern vexlade om med hvarandra i att uppläsa de märkliga meddelanderna och handlingarne. Carl Johan afhörde lektyren med yttersta attention. Efter slutad uppläsning yttrade konungen: Min general! Jag ber er speeielt skrifva till Nesselrods och gifva honom uppdrag att från mig tacka kejsaren, er monark, för meddelandet af dessa aktstyeken, hvilka varit för mig af högsta intresse.... Jag är smickrad öfver detta kejsar Nikolai förtroende för mig... Jag vet nogsamt att värdera det... Hans majestät kejsaren har alltsedan sin tronbestigning fullkomligt kaptiverat mig genom sin förbindliga artighet... Och, som alltid, sväfvande ut i rymderna, ledde han sig derifrån till att orera om den ömsesidiga, för det goda förståndet mellan Sverge och Ryssland fullt tillfredsställande position, han och kejsaren innehade med väl utstakade gränser för begge rikena. (!!) Intet — så slutade han, — var derom försäkrad! skall kunna störa den fullkomliga harmonier 038 emellan, emellan Sverge och Ryssland! Invet i verlden, min general! Suehtelen bugade sig så att plymerma vidrörde golfvet. Carl Johan var emellertid redan kommen i fart med att hålla tal och att utveckla hvad Suchtelen så satiriskt kallar sin inspiration, och han fortsatte: Jag Önskar fred för kejsaren, jag önskar att Ryssland och England må kunna med allvarligt språk förmå Turkiet till eftergift i tide, men — om freden en vacker dag ej längre kan uppehållas, då hvad mer? Kejsarens sak är en rättvis, en stor, en helig, och mitt hela hjerta skall alltid vara för hans vapens framgång! Skrif detta till Nesselrode! Här passade Suehtelen på. Han tyekte förmodligen att konungens stämning redan var tillräckligt extatisk, för att med framgång kunna begagnas för hans, Suchtelens, speciella syfte och han tillät sig falla in! Det skulle utan tvifvel vara mig en särskild glädje att få meddela min regering dessa ers majestäts vänskapsfulla tänkesätt, men jag vågar fästa E. M:s höga uppmärksamhet på hur ännu långt mera kärkomna de skulle vara i fall E. M. täcktes — sjelf, i en -— egenhändig skrifvelse till min monark uttrycka desamma... Jag skulle oekså ofantligt gerna göra det, — svarade konungen, — men jag har så nyss med anledning af tronskiftet tillskrifvit kejsar Nikolaus; det. fattas mig sålunda för ögonblicket en egentlig åpropos; men, som sagdt, jag befullmäktigar er att för er regering upprepa ord för ord hvad jag nyss yttrat, det är uttrycket af mina innersta känslor. Hvarpå konungen ledigt giek tillbaka till konversa-tionen om de turkiska affärerna. Suchtelen, hvilken ej så lätt förlorade modet och som till fullo kände hvilka strängar borde anslås för att bringa Carl Johan i riktigt, hvad, dansken kallar, perlehumör, lät konungen tagas. Man fördjupade: sig i en diskussion rörande Rysslands alla rättvisa skäl till klagomål emot Turkiet. Carl Johan var, efter allt, af den bestämda mening att Ryssland dock till slut med intet annat än kanoner kunde bringa Porten till räson. Detta sade jag er redan för fem år sedan., Jag vet det. Ers Majestäts förutseende blick har visat sig vara fullkomligt juste. Men om nu kriget är eller blir en nödvändighet, med hvad chanceer tror Eders Majestät att vi kunna inlåta oss derpå? Det skulle för min regering vara oskattbart att få in-hemta meningar och råd i detta afseende af en så. utmärkt och öfvad taktiker som Eders Majestät., Carl Johan reste sig här i sin gamla marskalks posityr, och hans vältalighet erhöll nu alldeles fritt lopp. Vandrande fram oeh åter i salongen och docerande med stora gester, gaf han Suchtelen en framställning om hur hela fälttåget borde verkställas med så och så många tusen man; ni bryter upp den och den dagen, en månad derefter står ni vid Donau.... Suchtelen, som naturligtvis kände allt detta åtminstone lika bra som Bernadotte, spelade den lyss-nande, den öfverraskade, den öfver så mycken sakkännedom, blick och säkerhet i beräkningarne för bluffade. Ni går öfver Donau. Ni bryter som en stormflod in öfver det egentliga Turkiets provinser. Ni har vägen öppen för er ända till Balkan. Först här möta svårigheterna ..... Men Ers Majestät anser dem icke för oöfvervinnerliga?o De äro stora. Balkan är en betydlig bergskedja. Men der äro flera defiler, genom hvilka ni kan framkomma. Ni skall forcera dem och lyckas.. Konungen beskref alla dessa pass och vinklar och vrår med en tvärsäkerhet, som om han gjort tio kampanjer i dessa trakter. Han utstakade på fri hand. slagordningar, han förutsade allt intill det ringaste,. han var en allvetande krigsgud. Suchtelen å sin sida. var endast öra och applåd. Konungens lynne hade nu efterhand stegrat si entusiasm. Det skall gå, det skalllyckas, va tygad derom! Och jag upprepar det, var lika öfvertygad att hela min själ är med er, att mina oeh mitt lands bästa välönskningar) följa er! Suchtelen grep här för andra gången tillfället och utlät sig: Då jag haft lyckan åhöra Ers Majestäts: hela förträffliga och makalösa exposå, alla dess ovärderliga upplysningar rörande förandet af det krig, som vi snart nog kunna bli tvungna att pussera på andra sidan Donau, har jag endast fått ytterligare skäl att beklaga att dessa dyrbara råd och vinkar på samma gång som Eders Majestäts ieke mindre dyrbara välönskningar för min kejsare oeh hans sak skola vid Petersburgerhofvet finna endast en så svag tolkning, som den sin penna förmår att gifva, och jag djerfves än en gång hemställa till Ers Majestät, huruvida ieke E. M. skulle täckas sjelf med några ord till kejsar Nikolaus — Nåväll! afbröt henom Carl Johan, jag får ex id. Min somhustru skall, hoppas jag, om få dagar bereda mig oeh min familj en stor glädje; jag skall då erhålla en välkommen anledning att åter tillskrifve er monark, och var viss på att jag skall begagna detta tillfälle att, enligt er önskan, förklara kejsaren huru jag helt oeh hållet är hans oeh på honom redan öfverflyttat all den vänskap, som i lifvet förenade mig med hans ädle broder och företrädare.r Sålunda, så slutar Suehtelen sin rapport, kan ers exeellens (Nesselrode) med säkerhet förbereda kejsaren på att svart på hvitt verkligen med det snaraste anläder från konung Carl Johan, innefattande en öppen försäkran om hans fortfarande intima förbindelse. med Ryssland; och jag smiekrar mig med att någorlunda hafva lyekats i mitt uppdrag, då vi på detta sätt erhålla ett nytt band på den svenska konungen, en tillfyllestgörende pant på hans trohet, utam att vi (detta är den ryska diplomatien) med en enda bokstaf kunna synas sjelfva hafva framkallat dem. Prins Carl, n. v. H. K. H. Kronprinsen föddes några få dagar efter detta samtal, och författaren antager för gifvet att Carl Johan ) Dess vapen, dess röst oeh välönskningar.v Jemf. berättelsen om Abomötet i det föregående kapitlet.