Aftonbladet – 10 december 1855, sida 2

tvifla på arten af dödssättet. Kort derefter började några rykten om en duell sprida sig, men de motsades af allt klokt folk såsom en galenskap och råkade snart i förgätenhet. Några veckor efter denna händelse reste G. utrikes. Jag råkade honom först ett par tre år sednare. Han rörde aldrig vid detta ämne. Och naturligtvis gjorde jag honom icke heller någon fråga i den vägen. Många år hade förflutit sedan jag, som en ung, efter äfventyr längtande student, första gången besökte W. Under hela denna tid hade jag icke någon enda gång återkommit till dessa trakter. Då jag nu begaf mig dit, var det för att under någon tid förrätta den tjenst hvilken min nyss aflidne vän G. de sista åren der innehaft. Bland de första göromål, med hvilka jag efter ditkomsten kom att sysselsätta mig, var uppteckningen och utredandet af min aflidne väns bo. Det var hvarken särdeles vidlyftigt eller intrassladt, och alltsamman skulle, äfven med min ringa vana vid dylika slags förrättningar, på kort tid kunnat bringas till slut, om ej härvid ett och annat varit af natur att alltför mycket fängsla mitt intresse, för att jag kunnat känna mig böjd att så hastigt åter lemna det. Det är med en egen känsla man genomgår ett sådant der efterlemnadt box, och intresset deraf stegras icke så litet om den aflidne hastigt och oväntadt bortgått, så att man inträder i hans rum, öppnar hans lådor och chiffonierer, genomgår hans papper i samma skick de befunno sig medan han ännu lefde och vandrade midt ibland dem, imnan ännu någon rödjande hand hunnit hopsamla och öfverlemna åt lågorna dessa papper, hvilka icke böra komma för några fremmande ögon, och dessa minnen som endast för den aflidne egde mågen betydelse och med henom böra dö. — (Forts.)