Aftonbladet – 8 december 1855, sida 1

försäkra, att om den förra af oss ansetts osann, hade den aldrig blifvit berättad; liksom den sednare aldrig framställts, om den ansetts otänkbar. Svenska Tidningens redaktion trodde således verkligen, att ryska flottan höll på att sågas ut till sjös midt i Februari, likasom hon ansåg ganska möjligt, att Sverge kunde hafva att vänta en påhelsning af en rysk armå öfver isen på Ålands haf, oaktadt neutralitetsförklaringen!! Efter denna bekännelse kan det naturligtvis ej vidare sättas i fråga, att Svenska Tidningen talat emot bättre ;vetande. Men deremot måste man beklaga, att omständigheterna, under hvilka Sv. Tidningen gaf luft åt sin uppskrämda föreställning, voro sådana, att det var särdeles svårt att då för tillfället, eller utan en sådan försäkran som nu tillkommit, anse densamma för uppriktig. Ty för det första var det en särdeles missgynnande tillfällighet, att berättelserna derom framkommo hvarje gång precist några dagar innan anslagsfrågorna skulle beslutas hos: ständerna, och följden häraf, när både det ena och andra befanns sakna grund, blef den naturliga misstanken, att alltsammans kunde vara en uppfinning för att verka till medgörlighet hos riksstånden i kreditivfrågan. För det andra måste det vid närmare eftertänkande förekomma så osannolikt, att ryska flottan skulle såga sig ut till sjös på en tid då den icke sedermera kunde komma tillbaka in i hamn innan våren, då den hade blifvit anfallen och förstörd af den engelska och franska förenade flottan, och likaledes så otroligt att ryska regeringen skulle, för att anfalla en neutral stat, gifva en armåfördelning till spillo för faran att gå öfver isen, med alla dervid förenade svårigheter, att båda dessa föreställningar nödvändigt skulle förekomma såsom en spökrädsla, den man icke kunde tilltro en så erfaren och sansad man, som redaktören af Svenska Tidnigen. Se der orsakerna till vårt förmenande att man, intill den förklaring som nu blifvit afgifven, snarare måste tro, att dessa skrämskott utgjorde en taktisk manöver. Till försvar för sitt sätt att betrakta den bekanta neufralitetsförklaringen, och till gendrifvande af de påståenden, som i anledning deraf blifvit gjorda, har Svenska Tidningen å nyo aftryckt hela den artikel deröfver, hvarom förut varit fråga. Man anser sig äfven här böra upptaga följande stycke deraf: Det är obestridligt att Skandinaviens neutralitet är vid ett stundande krig mera gynnande för England och Frankrike, som icke ega några hamnar i Östersjön, än den är för Ryssland; men orsaken härtill är vårt geografiska läge; Vi ligga der naturen har lagt oss, och vi rå icke för, om vi för Ryssland ligga illa till. Vi rå icke för, att, då vi lemna samma fördel åt båda, den ena har deraf mera gagn än den andra. Denna enkla betraktelse synes icke kunna undgå den mäktige herrskåre, som sjelf är för stor för att icke tänka stort om det lilla, men i verlden kända fölk, hvilket, blott tvenne år efter sedan Finland slets ur vår moderliga famn, blef med blödande hjerta Rysslands bundsförvandt, emedan Rysslands sak då var Europas, var de sig befriande folkens, från Wolga och Tajo. Men ännu i dag, såsom för fyratio år sedan, är Europas sak frihetens, det nationella oberoendets, och Sverge skall icke svika den, vi äro derom förvissade; och den högsinnade Alexanders broder skall icke mot Srerge våldföra den, vi hoppas det., Till den värde läsaren hemställes nu om de anmärkningar, som förut blifvit framställda vid detta yttrande, icke äro grundade? Man bör nemligen observera, att vid den tid, då skriftvexlingen började, var det icke fråga om neutraliteten, utan klander å den särskilda förklaringen deraf i så intim förbindelse med det då varande ryssvänliga danska kabinettet. Kan man väl då bestrida, att till ex. förbudet för de krigförande makterna, att ingå med sina skepp i vissa hamnar, likasom förbudet att sälja priser i Sverge eller att genomtåga vårt land med en armå, var mera till Rysslands fördel än till vestmakternas och i sjelfva verket innefattade en inskränkning i neutraliteten, som egentligen består deri, att den neutrala staten skulle till de krigförande å ömse sidor befinna sig i samma förhållande som förut under freden? Har man icke också sett att till och med Preussen, som ändock anses så ryssvänligt, tillåter prisers införande i Memel och andra hamnar af Preussiska stater? Vi fråga då, om det icke ännu återstår för Svenska Tidningens redaktion att bevisa, på hvad sätt den oftanämda neutralitetsförklaringen obestridligt måste anses vara mera gynnande för Frankrike och England, än för fyssland, och om icke vädjandet till kejsar den högsinnade Alexanders broder, att icke förtycka en sådan förklaring, måste anses tvetydigt, då man icke gerna kunde tro en så fin taktikus som red. af Svenska Tidningen, att hafva nedskrifvit nyssnämnde stycke af pur enfald. Dessutom bör väl märkas, att Svenska Tidningen uti det föregående af samma artikel väl hade yttrat sig anse den underrättelse såsom tillförlitlig, att Ryssland hyste betänkligTheter vid att erkänna neutralitetsförklaringen, (hvilket faller af sig sjelf så till vida, att I Ryssland naturligtvis hellre hade önskat, om ISverge och Norge hade gjort förbund med AN Ner a FaR Mt tg NL övr