Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

inre rummen på Upsalas fashionablaste källare nägra studenter kring ett bord, rikt dekoreradt med glas och silfverhalsade buteljer. De hvita halsdukarne likasom frackarne, till mesta delen afdragna och kringkastade på stolar och bord, läto en gissa, att det unga cleganta sällskapet nyligen återvändt från någon större bal eller supå. Och sådant var förhållandet. Man satt, enligt gammal god vana, nu som bäst med cigarren i munnen inbegripen i revyen af aftonens tilldragelser, och detta i allsköns endrägt, emedan, likasom genom en tyst öfverenskommelse, hvar och en i förväg förbundit sig att gifva sina vänner till pris för det allmänna bästa, det vill säga på det att kritiken icke måtte besväras af några band och skämtet icke låta inskränka sig af några lumpna fördomar eller personliga afseenden. Också fortgick samtalet rätt otvunget under det man nu och då smakade på champagnen, den man låtit inbära mindre af lust att förtära varan än derför att det nu en gång för alla naturligtvis icke gerna går an att man sätter sig på en källare blott och bart för att prata eller röka cigarr, utan att derjemte reqvirera något af hvad stället har att bjuda på. Det finnes en art af ungdomsglädje och lefnadslust som af ingen hvila eller ro vill veta innan den åtminstone för ögonblicket i grunden uttömt sig. Är det derföre att hjertat klappar för varmt och för fort, som det längtar efter att för några stunder se sig bedöfvadt, eller är det för det retande som lig-. ger i lifsandarnes gradvisa stegring under ru-: sets början och sminingom skeende fortgång? Att en menniska, som lider af ett inbilladt eller verkligt, men ohjelpligt ondt, som känner sig främmande för lifvet, utan klarhet nog för att fatta silt mål och utan kraft att ar