Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

Amerika längtade ait understödja; medan den tredje nyss förvandlat en republik till ett kejsaredöme. Huru kunde ett sådant krig, fördt af sådana parter och med sådana allierade, framställas såsom ett -verkligt frihetskrig? Det kan icke bestridas att det icke var frihetens eller sjelfstyrelsens fana som planterades; det var rättvisans, civilisationens, de gällande traktaternas, det beståendes, den europeiska jemnvigtens fanå. Hura kunde vi rimligen begära amerikansk ympati eller hjelp för ett så inveckladt, tvetydigt. onventionelt baner i den gamla verlden? Om Öster. rik-, såsom vid ett tillfälle icke syntes . osannolikt, Hade intagit sin naturliga ståndpunkt och slutit sig tillan sriparen, samt Italien, Ungern och Polen had: est sig och vi hade helsat dem såsom vapenbröder och gjort deras sak till vår egen, och försett den med vapen, — och om Amerika då framträdt och skänkt vänskap eller bifall åt vår motståndare, d: hade inga förebråelser kunnat vara för bittra, och ingen undskyllan hade kunnat utplåna fläcken från ss karakter. Men att det ej kunde hysa någon önskan för en strid som, ehuru förd emot en despot. dock icke föres för friheten — eller åtminstone verkar för friheten blott aflägset, händelsevis och i sina yttersta följder — sådant bör icke väcka synnerligen stor förundran och förtjenar knappast någon så hård dom.n