Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

I gamla verldens tvenne mäktiga folk sluta sig dfast och varaktigt tillsammans, skola de, säga de, blifva alltför mäktiga för verldens sjelfständighet; de skola blifva i stånd attföra diktaturen öfver alla andra stater, och Amerika vill ingen diktatur. Om vi vinna fullständig framgång i denna strid, så tro de. att vår enda verkliga rival i Europa ska! blifva fullkomligt kufvad och hädanefter ick: kunna bilda någon motvigt mot våra anspråk: vi skola då i sjelfva verket styra Europa och snart rikta våra blickar på företeelserna i der nya verlden. Blifva vi så intima vänners nu, så skola Förenta Staterna icke förmå gt oss motstånd. Det är nu visserligen icke me: än rätt och billigt att medgifva, det denna mening kan hafva något skäl för sig och a! en lätt och öfvergående afund kan ursäk hos en ung och mäktig stat, med vidtsv vande energi och obegränsade anspråk. Men vi hysa intet betänkande att säga, det denna afund och oro icke borde delas och befordras af tänkande och aktningsvärda amerikanare. De borde öfverlemna dem åt fribytarne, införlifvare, de slafhandlande sydstatsbebyggarn: och barbarerna i vestern, Ty endast sådant folk har något att frukta af den engelskfranska invasionen. Förbundet mellan Frank rike och England kan icke blifva farligt för några andra amerikanska planer än sådan: som icke kunna öppet tillstås; det är ick: fientligt mot några andra anspråk än sådan: olycksdigra anfallsplaner, som icke borde fö ett ögonblick hysas. De två stora europeisk nationerna äro sysselsatta med den europeisk: kontinentens angelägenheter och skola finnr tillräcklig sysselsättning om de vilja ordn och förbättra dem; att de annorstädes skull: söka sysselsättning är föga sannolikt. . Der enda inblandning, som Förenta Staterna kunn: hafva att frukta af Frankrike och England. skulle angå sådana fall, uti hvilka inblandningen skulle erkännas såsom rättvis och nödvändig af alla redbara män och fosterlandsvänner bland amerikanarne sjelfva. De, som hysa någon oro för det engelsk-franska för bundet, äro personer hvilka umgås med förslager som de känna med sig att det är tvenne stora och hederliga nationers pligt att ickt fördraga: — förbundet kan blott för ogerningsmän blifva en fasan. För alla andra borde det vara en källa tili den lifligaste glädje. Icke blott att utsigten till en allmän och varaktig fred måste i hög grad befordras genom endrägten mellan dc rivaler, som i fordna tider så ofta stört verldens lugn; men civilisationen och friheten måste utsträckas och betryggas genom deras vänskap. Ty ehuru Frankrike för närvarande har blott en svag skugga af representativa institutioner ; ehuru kommunalfriheten der blifvit för en tid allvarsamt kringskuren, och det gifvit sig en styrelse, som, ehuru icke ett envälde, dock är nära beslägtad med en diktatur, — kan dock ingen, som jemför äfven dess nuvarande tillstånd i afseende på friheten att tala, skrifva och handla, med tillståndet uti de olyckliga länder, som qvida under Österrikes och Rysslands välde, — ingen kan. säga vi, betvifla, det Frankrikes inflytande måste vara att oändligen mycket föredraga framför deras, och att dess tillstånd är omätligen mycket mer framskridet; samt att framåtskridande och allmänt väl måste i hög grad främjas genom dess hjertliga förening med det friaste land i den kända verlden — friare till och med än vesterns mycket omskrutna republik. Man har svårt att anse den verkligen önska sina likars väl som icke i det innersta af sitt hjerta glädjes öfver vestmakternas förbund, — eller att någon kan frukta det hvilken icke i hemlighet umgås med orättfärdiga planer som icke tåla dagsljuset. Den andra af oss antydda orsaken till de antiengelska sympatierna i Förenta. Staterna har blifvit klart och bestämdt framlagd af en författare i sista numret af North British Review. Vi angifva den derföre med hans egna ord: Dessa betraktelser skola sätta oss istånd att förklara en sak som gifvit anledning till. mycken naturlig förargelse, nemligen den köld och den brist I på sympati.som uppenbarat sig hos amerikanarne. Vid första påseende synes det utan tvifvel helt naturligt, att uti den strid som vi utkämpa för rättvisa och civilisation borde vi ha på vår sida åtminstone välönskningar från det folk som bröstar sig öfver att vara det mest upplysta på jorden; att vid våra sträfvanden, att göra ett slut på anfallen af den store despoten i den gamla verlden, skulle den stora republiken i den nya gifva oss sina hjertliga förböner, om än icke sitt verksamma bistånd; och att ett land, som en gång utgjorde den förorättades och förföljdes hopp och tillflykt, skulle i alla händelser vara mera benäget att tala för och uppmuntra den förtryckte, än att egna sitt bifall åt förtryckaren och att uppegga honom. Olyckligtvis är det icke så; och bland mänga mindre aktningsvärda och tillståeliga skäl hvarföre det icke skulle vara så, befinnes äfven ett, som icke är nedsättande för amerikanarne och som icke borde vara öfverraskande för oss. Det är svårt att göra klart för dem, att det krig vi föra kan på något rimligt sätt förklaras vara ett krig i frihetens intresse. Det förråder sig onekligen mycken obeständighet hos det folk som feterade och ärade Kossuth men som nu sympatiserar med den despot, som k sade Kossuth. Men å andra sidan äro Amerik sympatier naturligtvis republikanska: och republikanism är en erkänd fasa för de engelska och franska regeringarne. Om det finnes något hof i Europa, hvilket amerikanarne företrädesvis afsky och förakta, så är det det österrikiska; och att vinna Österrikes hjelp och förbund uti det närvarande kriget har varit vestmakternas oaflåtliga sträfvan. Amerika skän(4 ker öppet sina sympatier åt de förtryckta nationali-J4 teterna; och de allierade ha ifrån första stunden på i! allt möjligt sätt sökt afhålla dessa nationaliteter från j 1 att blanda sig i striden. Af de fyra makter somjd hade, eller förmodades hafva, uppträdt mot Ryss-11 land, var den ena en konstitutionel monarki, men jt s ( f t de tre andra voro despotier, af hvilka den första förmodades vara sina kristna undersåters förtryckare; den andra vara den erkände och brutale undertrvekaren af alla de republikanska förhoppningar som