Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

Svar å det öppna sändebrefvet från hr kyrkoherden OC. Bergman i Skåne till undertecknad. (Slut från måndagsbl.) Du uppgifver att din berättelse innehöll endast obestridliga sanningar. Det är således emot obestridliga sanningar jag uppträdt och protesterat. Allmänna vettet må skilja emellan oss. Jag vädjar lugnt till hvar och en, som verkligen kan och redligt vill bilda sig en öfvertygelse i denna fråga, oberoende af både din och min öfvertygelse. För att icke lägga några stötestenar i vägen för dig, uteslöt jag med flit ur min berättelse de tvenne hufvudfrågorna, vid hvilka en protest var nödvändig. Östgötha Correspondenten har mer än tillräckligt skarpt markerat och offentliggjort en del, och du sjelf är särdeles mån om att saken till fullo utredes. Under vårt första sammanträde, dervid din berättelse om Danmark upplästes, samtalade vi om en berättelses form och innehåll i allmänhet, äfvensom om mötets natur, huruvida det skulle, såsom du ville, betraktas såsom ett läsaremöte, eller såsom ett möte bestående af upplysta kristna i allmänhet. Att d:r Kalkar, prosten Nejdel och jag hade alldeles olika åsigter med dig, torde du minnas, utan att jag säger dig det. Dr alkar förklarade, att hvad din rapport om Danmark vidkom, han antingen måste helt och hållet afstå för sin del att vid mötet yttra sig om Danmarks kyrkliga angelägenheter, eller ock öppet protestera emot din skildring af danska kyrkan. Nå väl, du nedlade på vår gemensamma begäran din talan i denna del — och höll ord. Dr Kö kar fick nemligen ensam tala om Danmark. Beträffande innehållet af den blifvande svenska rapporten, förklarade du på förhand, att du af ditt samvete fann dig manad att framlägga, huru grundlagarne blifvit förtrampade genom stiftandet af sakramentallagen. Jag yttrade då: säger du detta, så manar mig mitt samvete att öppet uppträda med protest emot ett sådant yttrande. Vet du hvad det innebär att säga, det konung och ständer trampat våra grundlagar! De hafva stiftat lagen; och den har tillkommit i fullt grundlagsenlig ordning. Man må hafva hvilka åsigter man vill om sakramentallagens ändamålsenlighet och form; men hvarken konung eller ständer hafva genom stiftandet af denna lag brutit sin ed emot grundlagen. Fäller du ett sådant yttrande, så protesterar jag. Att både prosten Nejdel och dr Kalkar instämde i mina åsigter om otillbörligheten af att fälla ett dylikt uttryck, känner du alltför väl, och torde äfven erinra dig, att när du flera gånger upprepade talet om hvad ditt samvete fordrade, prosten Nejdel yttrade: vi ha också samvete, bror, och ämna icke handla utan samveter. Allmänheten må nu döma om den ena obestridliga sanningen. Följande dagen, söndagsmorgon kl. 8, sammanträdde vi hos dokt. Kalkar. Angående ofvananförda yttrande så var det så till vida förmildradt, att der stod ett ,il me semble i fråga om förtrampandet. Efter paragrafens anförande ur regeringsformen hette det: Det är samma konung och ständer, som besvurit denna S, hvilka stiftat sakramentallagen. Nåväl, du medgaf att detta skulle utgå, och vi litade på ditt ord. Vidare förekom den punkten om Scott. Ordalagen lydde så: folket, fanatiseradt genom Stockholms pastorer och andra, förföljde honom. Jag frågade nu: hvilka af Stockholms pastorer fanatiserade folket emot