Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

llustrationer. Förläggaren har gifvit arbetet en utstyrsel, som gör heder åt svenska bokpressen och väl skulle egnat sig att representera densamma vid industriexpositionen i Paris. Det nu utkomna häftet innehåller 80 sidor text och 14 sidor musik, af Fredmans epistlar. Rörande de personer som uppträda i epistlarne har utgifvaren, utom de Iakoniska uppgifter och karakteristiker som finnes i oden ursprungliga upplagan, samlat en hel mängd intressanta historiska upplysningar. I noter under epistlarne meddelas förklaringar öfver ovanliga och föråldrade samt Stockholmsidiotismer från Bellmans-tiden, redogörelse för melodierna, hvilka som bekant ofta äro hemtade från andra båll, till och med från franska andliga sånger, ehuru sedermera ofta af Bellman genom sättet för användningen förvandlade till originaler, samt öfver de nu obrukliga instrumenter (flöjttravär, duleian o. s. v.) som omnämnas och hvilka äfven här finnas afbildade. De öfriga illustrationerna utgöras af tvenne framställningar af värdshuset Gröna Lund på Djurgården samt en af krogen Lokatten i stadsgården, skurna i trä at hr Kjerrulff efter teckningar af hr Hallbeck. Dessutom finnes en planch i färgtryck efter komposition af Wallander. Titelvignetten, framställande Bellman sittande med sin mandolin i Hagaparken, är utförd af hr Wahlbom med större finhet än vi hittills sett i något uti Sverge utfördt träsnitt. Utgifvaren lofvar i den på omslaget befintliga anmälan att meddela en mängd intressanta teckningar af Bellman sjelf, samt af Martin, Sergel m. fl. af hans samtida, och hvilka ha afseende på de scener och lokaliteter, som i de Bellmanska sångerna förekomma. I afseende på utgifvarens anmärkning att det i ett exemplar med Bellmans egen hand vid episteln M 12 tecknade Som Belle Cerissee är obegripligt, iemställa vi om man ej kan antaga att det helt enkelt betydt: Sjunges som Belle Cerisse (förmodligen någon den tiden allmän fransk visa). Vi skulle velat göra en anmärkning deremot, att de smärre illustrationerna blifvit inmängda i texten och i afseende på rangerandet af noterna och upplysningarne; ty det är alltid obehagligt att se texten af ett poem afbruten, vare sig af bilder eller nottecken, och anmärkningarne skulle, synes det oss, alltför väl kunnat meddelas samlade för sig efter slutet af hvarje särskildt stycke, utan att nägra nottecken behöft användas. Emellertid begär utgifvaren att man i denna punkt måtte afvakta den förklarmg som kommer att afgifvas af honom när det egentliga företalet utkommer; och vi villfara gerna denna önskan. För öfrigt anse vi hela arbetet vara af det slag, att det för att vinna stor spridning icke behöfver någon rekommendation från pressens sida.