Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

mm ÖV Um OO MU VU UM VM VU VV MM lifvets skönaste stunder, mycket af det poetiska skimmer, hvari burschlifvet först visade sig för honom, efterhand förskingras, men sitter der dock qvar vid glaset, kanske emedan det är svårt att skilja sig vid gamla vanor, kanske också emedan han tycker sig behöfva denna retelse för att icke så småningom försjunka i fullkomlig apati. Med hvarje är, som framgår och som mer och mer förskingrar de redan förut glesnade vännerna, blir den glädje han hemtar af de återkommande dryckeslagen allt mattare och mera bitterblandad, till dess att slutligen kanske det enda, som för honom dit, är behofvet att på något sätt döfva den nedslående känslan af en bortslösad ungdom och ett förfeladt mål uti lifvet. Det är en syn, sorgligare än mången annan, hvilken anses vara af stor tragisk effekt. Och icke minst beklagansvärdt är det att dessa den brådmogna njutningslustans offer icke sällan öro rikt begåfvade, åtminstone oftast varmhjertade och entusiastiska naturer. Ni behöfver icke länge vara i deras sällskap för att förvissa er derom. Ju mer man frigör sig från det strängare studiilifvet och umgänget med de döda böckerna, desto mera får man också tid och tillfälle att intressera sig för hvad som föregår rundt omkring en i den lefvande verlden. Också deltager man lifligt och varmt för hvarje händelse af någon större och djupare betydelse, och ingenstädes emottages underrättelsen om en framgång för något af brödrafolken eller om en förlust som vår gamla arffiende Ryssland lidit, med ett varmare och mera högljudt bifall än uti en dylik krets. Det är sannt: deras sympatier så väl som deras antipatier veta ej af stort mer än ett sätt att uttrycka sig, uti sång och tal, men framför allt uti drickande. Men så skor också detta sednare så mycket grunds ligare. (Forts.)