Aftonbladet – 4 december 1855, sida 1

verkning af den gudomliga viljan än såsom ett resultat af menskliga beräkningar. Antag hos försynen dem afsigten att tillvägabringa föreningen om hvilken jag talade, och ni skall icke kunna upptänka, i syftet af dess uppnående, en mera förunderlig sammanverkan af händelserna än den vi hafva under våra ögon. Åfstånden på visst sätt tillintetgjorda, de stora hufvudstäderna sammanförda i ett nära grannskap, så att suveränernas personer kunna besöka hvarandra på några timmar, utbyta sina tankar på några sekunder, förenr sina armeer på några dagar, och så att äfvem folken besöka hvarandra, så att säga omfamna hvarandra uti. arbetet och industrien; — konsterna, vetenskaperna och litteraturen utbredande öfver dem alla sina verldsomfattande sympatier, framkallande dem emellan, utom de allmänna expositionerna, äfven allmänna kongresser, allmänna statistiska föreningar, förslager om gemensamhet i mått, mål och vigt; — allt detta dag från dag mer och mer utreeklande sig på samma kristna grund och omkring de båda folk, som genom sitt förbund gifvit sig en nästan omätlig makt: — se der ytterlinierna af det skådespel som upjä föres inför våra ögon. Sannerligen, häri, liger en rörelse till assimilation, till samhälleig och militärisk enhet, mot hvilken en erH sam natiom, så mäktig man än må antagaden vara, icke skulle kunna sätta något motstånd. Den är ögonskenligen eemotståndlig; men atrömfåran af denna rmensklighetens flod är ännu besvärad af hinder, som möjligen endäst skola gifva vika för tiden. Skola Frankrike ech England vänta? Böra de vänta? Kunna de förgäta hvad bled och hvad skatter denna väntan skulle kosta dem? Detta är frågan, och om de båda folken vilja och böra vilja ett afgörande, näraliggande resultat, huru skulle Tyskland kunna undgå att se följden deraf? Huru skulle det kunna hoppas att genomgå krisen under neutralitetens mantel? Se der hvad som icke är mig gifvet att utgrunda. — Ryktet om en allians med eder har tystnat så godt som helt ech hållet, men många personer hafva emellertid svårt att tro att general Canroberts resa icke haft annat ända mål än att öfverlemna Hederslegionens stora band oeh att kultivera våra vänskapliga relationer med eder. Allt hvad som passerat mellan edert hof och vårt, har förblifvit en djup hemlighet, såsom man lätt kan begripa; men såsom sakerna stå, synes det omöjligt att antaga, att icke frågan om eder politiska ställning varit afhandlad af den franske ambassadören. Vi måste finna oss i vårt öde att icke förr än efter islossningem få erfara huru härmed förhåller sig. Konungen af Sardinien har, såsom man väl kunde vänta Np blifvit mycket väl emottager i Frankrike och isynnerhet i Paris. De ortodoxa hafva emellertid varit skandaliserade öfver att se eller höra talas om huru biskopen af Marseille gick honom till mötes. Våra legitimistiska salonger äre deröfver alldeles upprörda. 7 Den industriella och dem artistiska verldew har varit i stark rörelse med afseende på de af den internationella expositionsjuryn. Man har ropat öfver och man tror ännu på ett systematiskt gynnande eller tillbakasättande. Jag behöfde mera upplysningar och underrättelser än dem som stå mig till buds, för att bedömma rättmätigheten af dessa klagomål, i hvilka allmänheten tar em temligen liflig del. Auktoriteterna äre ännu i full strid med de gensträfviga ledamöterne af -slagtareyrket. Våra tidningar äro fulla af bötesoch till och med fängelsestraff, som blifvit ådömda em stor mängd slagtare. Regeringen, säger man, börjar ett lifligt sysselsätta sig -med de ständigt växande anspråken hos herrar husegare. Det går så långt, att man misstänker regeringen hafva för afsigt att bestämma ett maximibelopp för hushyror. Man rmåste erkänna att saken börjar blifva ganska betänklig för alla menniskor i allmänhet ech för de små kapitalisterna och arbetarne isynnerhet. Vi hafva i dag fått underrättelse om em mans bortgång som hos oss spelat en lång och stor rel. Grefve Mole är e) mer. 4. H.