Utrikes korrespondens-ertikel. (Från Aftonbladaw korferpondert.) Pario å. 26 Nov. 1855. Tyskland har i dessa sista dagar öfversväramat ess med fredsrykten; sjelfva hafva vi på egen hand fabricerat några. Det som i dag är i omlopp är följande: Ryssland har låtit göra framställningar till kabinettet i Tuilerierna, som icke har ansett dem oantagliga. Men dessa förslag, öfversända till London, hafva unnit skiljaktiga åsigter inom det engelska kabinettet. Är detta rykte bättre orundadt än de öfriga? Jag tror politiskt folk äre föga benägna för att tro det: Frågan em freden med Ryssland börjar, Bynes det mig, att allmänneligen begripas s8åtom den bör begripas, det vill säga att mån cke ser någon annan utväg att komma till denna fred än ett allmänt krig eller en allmän förening af hela Europa mot Ryssland; tt denna förening måste en dag blifva en rerklighet, är enligt min tanke föga tvifveliktigt. Ju mer man betraktar de europeiska förhållandena, desto mer öfvertygad blir man att det folk som drömmer em eröfring och krig måste nödvändigt sluta med att hetsa emot sig alla de öfriga, redam genom blotta styrkan af de motsatta intressena. Föröfrigt ir riktninger, gom bletta rörelsen af civilisaionen påtryckt Europas nationer till en brolerlig och solidarisk förening, lika synbar sona solen. Denna riktning är tidehvarfvets kar rakteristiska faktum, och detta faktura sprinMH i ögonen uti detaljerna likaväl som uti et vtora hela af allt hvad vi varseblifva, till len grad att det snarare förefaller såsom en