Aftonbladet – 4 december 1855, sida 1

Utlåndska pressens yttranden om general Careroberts beskickning. Timer Pariserkorrespondent har, med anledning af andra tidningars motsägelser mot hans yttranden rörande general Canroberts beskiekning, afgifvit följande förklaring: Jag försäkrar nu, på grund af en auktoritet, som, om jag finge nämna den, få skulle tveka att antaga för en af de bästa, om ieke för den aldra bästa, att general Canroberts beskiekning icke ellenast afsåg öfverlemnandet af Hederslegionens stjerna oeh band; att den afsåg en uppgörelse med konungen i Sverge; att generalen haft en för hans eger regering fullkemligt tillfredsställande framgång, och att han afslutit em fullkomligt tillfredsställande öfrerenskommelse i fråge om möjligheter ef krig. Jag inskränker mig f. a. till denna ur tillförlitlig källa hemtade förklaring, då sannolikt, ef lätt begripliga skäl, ögonblieket ännu iske är kommet att effieielt bekantgöra de fördelar, som Frankrike och England skola hemta af den ifrågavarande öfverenskommelsen. Den balfofficiella Glebe åter uttalar sig på ett sätt sora i viss mån synes bekräfta Merning Posts uppgift, att ingenting blifvit naellan svenska hofvet och general Canrobert afslutadt. Emellertid förnekar icke Globe vigtem af general Canreberts beskickning eeh resultatet deraf för kommande eventualiteter, så vidt det angår Sverges närmande till vestmakterna. Man -får icke förbise, säger bladet, Sverges egendomliga ställning och erinringen af resultatet utaf dess sista strider mot Ryssland, Ur rent svensk synpunkt kan ingenting. berättiga svenska regeringen att draga svärdet mot Ryssland, så framt det ej förut betingat sig kraftiga garantier för att det hålles skadeslöst. . Dessa betänkligheter ökas ännu mer, om det ryska påståendet bekräftar sig, att Ännarne verkligen redan äro russifierade. Dessutom får man icke öfverskatta Sverges makt; ej heller är Ryssland Sverges enda svårighet-i Östersjön. Emellertid beror Östersjöfrågan för nästa år icke på traktater och öf. verenskommelser. : Vestmakterna ha.det i sin hand att ge fälttåget en helt annan karakter, än den passivitet som de begge sista fälttågen haft. Sverge skulle då intnga en ställning i de allierade härarnes rygg. Men ha vestmakterna en gång intagit en dominerande ställning, så skola äfven de angränsande staternas ställningar, om också ej genom stipulationer och fördrag, likväl genom sjelfva sakbeståndet blifva modifierade. Traktater och konventioner bruka följa på sådana handlingar och utvecklandet af en sådan makt; men i sig sjelfva hafva de ingen alstrande kraft. Torybladet The Press vederlägger å sia sida ryktet om afslutandet af ett alliansfördrag red Sverge och försäkrar derjomte, med