Aftonbladet – 28 november 1855, sida 2

väntade på svar med nedsänkt panna, likasom den anklagade väntar sin domares utslag. Ni svarar mig icke? frågade han med gripande ångest. Gån, ropade hon, eller måste jag tro att ni åter vill börja en scen af er förhatliga komedi.s Kermer reste sig upp. På båda sidor om-kakelugnen hängde 2:ne miniatyrporträtter. Detena föreställde Maxime och det andra Florentine. Kermer nedtog Florentines. Hvad gör ni? utropade hon lifligt: Ack, missunna mig icke egandet af detta minne! Kom ihåg att jag aldrig mera får återse er, madame. Sedan Kermer sagt dessa ord och innan Florentine haft tid att svara honom, gömde han porträttet inom sin uniform, gick ut på balkongen, hoppade lätt ned på den uppblötta jorden i trädgården och försvann. En andel af elden — denne man har sagt sannt! utropade madame de Barjolle. Beskydda mig, min Gud! FEMTE KAPITLET. Dagen derpå inställde sig mr de Malestrac bos sin unga vän. Han var angelägen att få veta utgången af hennes samtal med Kermer. Hade den inbitne bonapartisten, som hans vän krigsministern utpekat för honom, förblifvit orubblig uti sin trohet för den kejserliga örnen? Eller hade han. icke snarare slutit sig till den kungliga liljan? Ljusa hopp som smekte den gamle adelsmannens inbillning. De underrättelser, som han hopsamlat hos de anseddaste invånarne i staden B., voro dessutom så gynnsamma man kunde önska. Öfverallt hade officerarne visat sig tacksamma för den sympati man visat dem. Hvad befelkningen angick, hade den ständigt fraterni