Aftonbladet – 28 november 1855, sida 2

— Hr direktör Stjernström annonserar til fredagen en representation å Mindre teatern hvarvid Doktor Human, åtskilliga sångnum ror samt Rum att hyra kommer att gifvas fö ett välgörande ändamål. Enligt hvad redak tionen fått sig bekant, är behållningen af denn: representation anslagen till förmån för de nyligen bortgångne, varmt saknade menni skovännen doktor Palmgrens efterlemnade fa milj, som befinner sig i ganska små omstän digheter. Hr Palmgren var under en lång följd af år Mindre teaterns läkare, och hi Stjernström har utan tvifvel till denna repre. sentation valt ett skådespel, hvars hufvudper son, med sin något barska yta förenande de ädlaste och varmaste hjerta, i många drag på minner om den saknade läkaren. Vi äro för vissade, att den aflidnes många vänner skol: med tillfredsställelse omfatta detta tillfälle at genom beredande af någon lättnad för hans efterlefvande bringa sin gärd af aktning och tacksamhet åt hans minne. I — Svenska Tidningen beriktigar vår noti: om ankomsten af en rysk amiral uti utomordentlig beskickning till vårt hof derhän, at en rysk amiral verkligen lärer vara att hit förvänta, men icke såsom ambassadeur extra ordinaire, utan såsom attacherad vid härva: rande ryska mission, såsom ombud för sjöärendena, på samma sätt som generalmajoi Bodisco här redan är anställd såsom rysk militäragent. Svenska Tidningen omtalar äfver att dylika agenter, för att följa och inberätta framstegen 1 sjöväsendet, äfven komma att aj Ryssland anställas hos andra sjömakter med hvilka Ryssland är i fredligt förhållande och bland hvilka särskildt nämnas Danmark och Holland. — Förräderiv och ofosterländskhet ärc ännu de vapen hvarmed Svenska Tidninger försöker att tysta munnen på oppositionen: manövern lärer väl ändå icke komma att lyckas, så länge det geg en läsande allmänhe som förstår att nämna sakerna vid sitt rätte namn, om än Svenska Tidningen dagliger lerom skrifver lika långa och bevekande ar. tiklar som i dagens nummer. Vi böra ej underlåta att nämna, att Svenska Tidningen, på samma gång hon fortfar att: deklamera öfver förrädertetn, de factc uppgifver konventionen med Danmark såsom en ohållbar. position; hon vill nemligen ej vidare gifva oss anledning till några ytterliare polemiker i detta ämne; den fridfärdiga Svenska Tidningen! . — Det torde säkert intressera våra läsare att höra huru Stockholms-korrespondenten till det ryska bladet Le Nord yttrar sig om general. Canroberts :besök i vår hufvudstad. Vi anföra derföre här nedanföre en sådan korrespondensartikel, daterad Stockholm den 13 November, och anmärka endast i förbigående att samma blad ifrigt bemödar sig att öfveryga våra läsare, att generalens mission helt och hållet misslyckats, äfvensom det försöker visa, att hans mottagande af befolkningen ingalunda varit något entusiastiskt utan snarare kallt och ovänligt. Stockhelm den 13 November 1855. Jag begagnar tillfället af postångfartygets afgång för att underrätta er att ambassadören gener 1 Canrobert, som vid sin ankomst hade tillkännagifvit att han ieke skulle stadna i Stockholm längre än åtta dagar, ännu befinner sig här, oeh att inga tecken visa sig till hans mer eller mindre nära förestående afresa. Jag bör till den franske generalens ära säga er att hån vid alla tillfällen han visar sig, antingen vid hofvet eller i staden, ådagalägger mycken tak. oeh lefnadsvett. Jag har två gånger varit i sällskaper dit han varit inbjuden och är förtjust öfver den utsökta enkelheten och behaget i hans konversation. Men jag kan på såmma gång gifva er den mest formliga försäkran att ända intill denna dag har den utomordentlige franske ambassadörens mission till vår konung inskränkt sig till blott oeh bart ett-utbyte: af artigheter, till det offentliga uttrycket af den ömsesidiga vänskap och sympati som sedan många sekler herrskat och ieke upphört att herrska mellan vårt hof och det franska. Jag kan dessutom försäkra er, att ända till närvarande dag ingen åtgärd, intet tecken gifver rätt till den föreställning att ge neral Canroberts beskiekning till Stoekholm gömmer någon politisk afsigt, som. kunde hafva till resultat att sätta vår regering utom den stränga neutralitet som den i förening med Danmark förbundit sig att akttaga ända från början af den första Östersjöexpeditionen. Sverge, var säker derom, skall förblifva troget sina tidigare förbindelser och fördrag, till hvilkas brytande det icke har, något skäl; aldrig skall: regeringen låna sitt öra åt krigiska förslager, som skulle erbjuda utsigten på en territorial förstoring, på bekostnad af vårt lugn och den materiella lycka vi fortfarande åtnjuta. Det är först i dag man: erfarit att general Canobert, efter kejsar Napoleons sednaste befallningar, skulle från Stockholm begifva sig till Köpenhamn, ör att likaledes uppfylla en vänskapsmission till zonungen i Danmark. Ehuru denne monark redan ir beklädd med den högsta värdigheten af Hedersegionen, skulle man emellertid ega rätt att förvåna ig, om den franske ambassadören, då han är ..Dannärk så nära; icke skulle begagna tillfället för att vå franska kejsarens vägnar aflägga ett besök hos sonungen i Danmark. Det är mig omöjligt att sluta detta bref utan att fifva er del af de rykten som äro gängse i våra jolitiska kretsar om fredsförsök, hvartillinitiativet lenna gång skulle utgå från norden. Hvem skulle råga påstå, att ej till och med. den franske generaens beskickning kunnat hafva en karakter . af red och. försonlighet, hvars morgonrodnad man, huru utan tvifvel alltför tidigt, gerna helsar med lädje och tacksamhet? Hvilken ära skulle ej blifva år konung till del, om han, sedan han lyckats att föra sig till imedlare mellan de krigförande partirna, kunde; bidraga att hämma strömmen af det lod, som. sedan två år flyter till mensklighetens anära och olycka. Hvem har vanäran att hafva börjat anfalet på Turkiets integritet? Det har korrepondenten glömt att omtala. rr se a 0