Aftonbladet – 28 november 1855, sida 2

flutna, men er framtid skall tillhöra mig. Jag vill icke göra bruk af detta förskräckliga vapen förr än i högsta nödfall, men jag skall icke låta beröfva mig det. Denna visshet skall tillfredsställa mitt hat; ty om icke mr Barjolles lugn är stördt, är det endast min fördragsamhet han har att tacka för denna skymfliga välgerning. föäMen ni måste vara galen, monsieur, då ni kan tro att jag skall blifva medbrottslig i en så nedrig osanning. Jag hoppas det, madame, invände Kermer med tillkämpad fasthet och med allt mera upprörd röst. Jag hemställer detta till ert eget bedömande. Det finnes stundom uppoffringar som äro nödvändiga, oundvikliga. Då en eldsvåda utbryter, får alltid hvar och en sin andel af elden. Jag har tagit mig friheten att visa eder den del som jag väntar af er, och som ligger i ert eget intresse att bevilja. Det jag begär, jag upprepar det, är två ord af er hand, och jag skall försvinna samma väg jag kommit, utan att någon menniska kunnat misstänka min härvaro. Jag skall aldrig göra dettan, sade Florentine med en åtbörd af öfverlägset förakt. fSom ni behagar, madame; jag skall vänta så länge ni önskar,, sade Kermer och kastade sig i en länstol, mindre för att förmå: Florentine till eftergifvenhet genom denna i låtsade envishet, än för att stålsätta sig sjelf. emot den rörelse som allt mer och mer intog ; honom. H Florentine sprang till dörren till sitt rum, ! som hon försökte öppna, utan att likväl vinna något annat resultat än att skrubba sönder sina fina fingrar. Thåreson ! ropade hon, Thereson, öppna.n ! Tyst, madame, ni störtar ers, hviskade Kermer med låg röst. :