Aftonbladet – 24 november 1855, sida 2

som -blifvit bjuden på ett jagtparti, var för en vecka borta från Paris. De två första dagarne gick Florentine alls icke ut. Tredje dagen gaf hon befallning att spänna för och fara till Boulognerskogen. Uti en af de minst besökta allerna hörde hon hästtraf bredvid vagnen. Lydande en instinktlik känsla af nyfikenhet sträckte hon fram hufvudet, men kastade sig genast med en hastig rörelse tillbaka. Ridande på en utmärkt vacker häst hade den okände från Tuillerierna med mycken artighet helsat henne. Dagen derpå blef madame de Barjolle hemma och emottog ingen. Femte dagen frågade hennes kusk hvart hon befallde att han skulle köra henne. Hvart som helst, svarade hon, utom till Boulognerskogen. Kusken manade på hästarne, som snabbt ilade framåt; och inom mindre än en timmas tid skyndade de upp för den branta höjden vid Ville dAvray. Denna gång blef promenaden icke heller långvarig. Florentine föregaf en opasslighet och lät föra sig tillbaka till Paris. Vid slutet af en mörk all hade hon funnit sig ansigte mot ansigte med sin hemlighetsfulle förföljare. Madame de Barjolle föresatte sig att förblifva innestängd tills mannen återkommit. Men dagen derpå kommo hennes svärmoder och svägerska för att, oaktadt hennes motvilja, föra henne till Theatre Italien, hvarest man gaf en utomordentlig representation. Då Florentine inträdde i salen, kände hon en häftig hjertklappning; det susade för hennes öron, och hennes ögon betäcktes liksom af ett svart flor. Mannen från Tuillerierna, från Boulognerskogen, från Ville dAvray, innehade ensam nästa loge intill hennes. Madame de Barjolle kom ifrån teatern utmattad, likasom efter ett feberanfall. Det dröjde länge innan hon kunde insomna. Mörka drömmar störde hennes sömn; hon