Fonden för utlåning med omsättningsrätt. Utestående, enligt sista rapporten, 3,577,444: 7. 4. Inbetalning . —. . 596: — Sgr 3,506,848: 7. 4. Utlåning : . 2 2 30,780: — — Utestående 3,537,628: 7. 4. Fonden för utlåning mot hypotek af äktier och publika papper. Utestående, enligt sista rapporten, 88,540: — — Inbetalning . . . 2,070: — — Sgr — 86,470: — — Utlåning . . soc sa 420: — — Utestående 86,890: — — Den 17 November Utelöpande sedlar och invisningar 38913,517: 39. 5. Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt enskilde . . . ss so oc he Metallisk kassa i silfver . . . 12,531,725: 3. 2. Dito, förvandladt i riksd:r banko 33,417,933: 24. 35. TEATER. På Mindre Teatern uppfördes i torsdags Schillers sorgespel Kabal och kärlek. Det högre dramat har blifvit en så sällsynt gäst på vår scen, att man med glädje helsar hvarje försök att dit åter införa det. Högeligen fägnesamt är äfvenledes, att en enskild teater nu visar sig ega resurser att kunna gifva stycken äf detta slag på ett i flera hänseende så tillfredsställande sättt, som förhållandet för närvarade är med Kabal och Kärlek på mindre teatern. Det egendomliga i Schillers ungdomsskapelser i almänhet, och företrädesvis uti det det här ifrågavarande arbetet, är deras förmåga att omedelbart tilltala känslan, att anslå sympatetiska strängar i öppna och friska sinnen. De äro derföre desto mer uppfriskande att läsa eller att skåda som det är sällsynt att träffa en författare, hvilken på samma gång han visar sig ha varit lifligt upprörd af den småsinthet, de fördomar, de ränker, de orättvisor, de missförhållanden och den uselhet som verlden i så rikt mått företer, dock af hela sin själ tror på det upphöjda, det ädla, det sedligt rena, och förmår att framställa det, icke iklädt skepnaden af marionetter, som röra sig efter ryckningarna i en konvehtionel etiketts trådar, utan såsom naturliga, lefvande varelser, begåfvade med själ oc hjerta. Att på scenen gifva lif åt Schillers skapelser är en uppgift, värdig att utgöra mål för de största konstnärers ansträngningar. Men då dessa skapelser i sig sjelfva äro så fullt lefvande och framstå så klart och bestämdt utpräglade, kan åskådaren också ofta finna sig tillfreds, om framställningen ej alltid förråder sceniska konstnärer af första ordningen. Hvad man emellertid har anspråk att fordra, är att skådespelaren skall i sin uppfattning vara på rätta tråden, att han skall ega känsla nog att åtminstone blifva varm der författaren varit glödande, och att han skall vakta sig för att stöta genom öfverdrifter. Det är dessa vilkor vi i afseende på de flesta rolerna finna uppfyllda vid den nuvarande uppsättningen på Mindre teatern, och det är detta som föranledt oss att kalla denna uppsättning i allmänhet tillfredsställande. Men Mindre teatern icke blott tillfredsställer dessa moderata fordringar; den gifver ofta ganska mycket derutöfver. Hr Bromans framställning af Wurm är icke blott tillfredsställande — den är utmärkt. Hr Kinmansson förstår, såsom majoren, att i sitt yttre skick bibehålla en sans och en värdighet, som man ej kan annat än loforda, då man ser den icke utesluta verkligt djup i känslan och kraft uti de mera tragiska momenterna. Mamsell Nordgren, såsom lady Milford, spelade i några scener med on särdeles berömvärd sanning och ådagalade t. ex. uti bikten inför Ferdinand en takt och finess i spelet och i rolens framsägande, som förtjena erkännande och efterföljd. MU Kindahl är visserligen icke mäktig den glöd, som Louises rol så ofta tager i anspråk; hon återgifver på ett lyckligare sätt dottrens kärlek än älskarinne ns; men sjelfva apparitionen är angenäm; det rena, ljufva och oskuldsfulla i Louises väsende framträder med mycken :trohet hos mll Kindahl. Hr Stjernström spelar Miller och har i denna rol några rätt lyckliga momenter; Men man kunde i allmänhet önska se fadersömheten uppenbara sig med: något mera fullhet och innerlighet, så som man måste tänka sig denna känsla hos en man för hvilken hon är allt, hos en man som icke har någon annan tanke, någon annan önskan, något annat hopp än sitt barns ära och väl. — Hr Ahman spelar presidenten med särdeles god hållning, men är kanske något matt uti den tragiska slutscenen. — Hr Lagerqvist finner sig såsom hofmarskalken uti en genre der han merändels alltid producerar sig med fördel. Samspelet var vid torsdagens representation ganska vårdadt och publikens bifallsyttringar också talrika och lifliga. 9,184,746: 12. 10