Aftonbladet – 24 november 1855, sida 2

öfverdriften i sina utrop, lemnar väl du Paris utan saknad, efter du icke gör chorus med oss? Hvad fan tänker du på? Jag tänker,, svarade Kermer, att man i krigsbyrån behandlar oss som spetälska, att krigsståndet är det sämsta stånd jag känner, och att jag vore färdig att bryta sönder min värja och kasta bitarne för denne giktfulle gubbes fötter som för närvarande innehar kejsartronen, på samma sätt som min handske föreställer min person på bänken under en entreakt på operan. Väl taladt, Kermer! utropade flere af officerarne. Du frågar mig, Changiron, om jag icke lemnar i Paris något som jag saknar; jag qvarlemnar der ett fruntimmer. Som älskar dig ? Det vet jag icke. Som du älskar ? Det tror jag icke. Hvad gör det dig då att vara skild från henne ? Det är så, att jag lofvat mig sjelf att störta denna qvinna, och att vår hastiga afresa fördröjer ganska mycket utförandet af detta förslag. Hon är väl åtminstone ung ? 20 år ungefär. Och vacker ? Hon skulle intaga er alla liksom Circe. Har du -sett henne ofta? Fyra gånger. Talat med henne ? Aldrig. Skrifvit henne till ? Två rader. Ar;hon enka?x Hon är gift. Du vill då hafva en duell med mannen ? Mannen skall dö, mina herrar; icke för min hand, men af smärta och blygsel 4 Det blef några ögonblicks tystnad. Och du säger att du icke älskar detta fruntimmer ? återtog en officer. Jag älskar henne icke. (Forts.) R