Aftonbladet – 24 november 1855, sida 2

väckte sig sjelf derigenom att) hon ropade Maxime till sin hjelp. Vid sitt uppvaknande erhöll hon tvenne bref. Det ena var ifrån mr de Barjolle; han underrättade henne att han skulle komma hem på aftonen. Det andra, hvars stil var henne okänd, var försegladt med svart lack, och i sigillet stod följande devis: En dagp. Florentine bröt sigillet med darrande hand; brefvet innehöll endast dessa ord: Ni flyr mig förgäfves, madame; ni måste tillhöra mig. Georges Kermer. Maxime återkom på den bestämda tiden, och samma afton tillkännagaf Florentine för sin man att vistandet i Paris var henne odrägligt och att hennes helsa led ögonskenligen. Hon besvor honom att föra henne till B.... Maxime, som af sin kammartjenare blifvit underrättad om en ung dekorerad mans efterhängsenhet, skyndade sig att bifalla Florentines önskan. Dagen derpå voro alla tillredelser till resan slutade, och. deras vagn skyndade med rask fart vägen framåt till Orlans. Vid samma timma utmarscherade ett regemente jägare från Paris genom barrieren Passy, för att begifva sig till Chartres, dit en hastig order af krigsministern skickade det, för att der ligga 1 garnison. Det var en verklig onåd för detta regemente, som missänktes att mera än tillbörligt bibehålla de Napoleonska idgerna. Officerarne, som knapast för en månad sedan ankommit till Paris hopp att få stanna der i tvenne år, tillkänagåfvo högt sitt missnöje och sin missbelåenhet. Ensam bland sina kamrater utmärkte ig en ung kapten genom sin envisa tystnad. Ven hans svarta, rynkade ögonbryn och hans ammanpressade läppar tillkännagåfvo tillräckigt att, ehuru han icke blandade sin röst i le enhälliga förbannelser som hans kamrater itöste, han likväl af hela sitt hjerta instämde deras känslor. Nå väl, Kermer,, frågade honom helt tvärt n af officerarne, som utmärkte sig genom