Aftonbladet – 23 november 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Vid företagandet i går inför rådstufvurätten af tryekfrihetsmålet omot Friskytten ingaf utgifvaren, boktryekaren Wall, först sin försvarsskrift, som af rättens ordförande upplästes. I början af den anmärkte hr Wall hurusom justitieministern i sin skrifvelse till justitiekansleren förmält, att i Friskytten n:o 42 förekommer en i versform under rubriken Göthernas författad artikel, hvaraf de trenne sista verserne, jomförda med ordalag och påtaglig syftning i det hela, enligt min (justitieministerns) åsigt, innehålla lastliga yttranden om vår nu regerande konungs höga person och gerningarx, då deremot i stämningen denna satts blifvit så refererad, som skulle justitieministern ba funnit! en ... artikel synnerligast i de tre sista verserna, jemfördå med ordalag och påtaglig syftning i det hela, innehålla lasteliga yttranden om H. M. Konungens höga person och gerningar,. Svaranden ansåg nemligen otillbörligt att den egentliga åklagarens, justitieministerns åsigt, att de tre sista verserna af en artikel vore brottsliga, blifvit så framställd, som om hela artikeln oeh synnerligast de tre sista verserna vore det. Derefter öfvergick han till en. erinran att 3 i tryekfrihetsförordningen betager juryn rätt attihvilket fall som helst draga obestämda slutföljder af uttryeken och framställde en vederläggning af deu någon gång yttrade åsigten att juryman eger dömma efter sitt samvete i den mening, att han vore obunden af lagstadganden. Svarandens deduktion i detta fall var i sammanfattning följande: Tryckfrihetslagens 5 4 I mom. stadgar, att juryn skall pröfva lagligheten af tryckta skrifters innehåll. Detta ordet pröfvas betecknar, enligt en af våra utmärktaste juridiska förf. (Lind Domarens pröfning). Med yttersta sorgfällighet söka och finna lagens rätta mening oeh grund, ieke den han behagar inbilla sig vara utan den som efter ett upplyst förstånds rediga slutsatser verkligen befinnes vara den rätta. Då nu uttryckligt förbud finnes mot obestämda slutföljders dragande i hvilket fall som helst af uttrycken, så eger ingen juryman i skriften inlägga annan mening och syftning än den som ordalagen visa, stödjandt ig hr Wall i denna deduktion äfven på stadgande: i allmänna lagen, att all dom skall fästas på sk och lag och ej på godtycke. Sedan han sålunda ut veeklat den åsigten att jurymans dom ej får vare godtycklig, fotad endast på det egna samretet, utan bör vara bunden af skäl, som skola ligga i sjelfva uvttryeken och ej få hemtas genom obestämda slutföljder af dessa, öfvergår han till sjelfva förklaringen, deruti han allsigemom visar, att konung Oscar ej varit någonstädes i artikeln åsyftad, liksom han ej heller är deruti nämnd. Öfverskriften Göthernax betesknar svenskarnas, svenska folket. Göthens och 2Göth samt i deras ställe brukade pronomen Ixen hafva samma kollektiva bemärkelse. Att åklagaren skulle ansett orden Göth, Götken och Götherna eller det pronomen, som i derasställe är begagnadt beteckna kermsg Oueers persor, det ansåg hr Wall alldeles otroligt, då såsom hvar och en vet H. M. icke ens är ad götisk stam eller börd, hvilket deremet är förhållandet med svenska folket. Efter att hafva anfört åtskilligt med anledning af första och andra verserna, samt från dem, som ej äre åtalade, heintat ytterligare bevir för förklaringen att poemet afsåg sivensken kollektift taget och ej kunde rara förnärmande eller lastande mot konungen mer än många andra tryckte skrifter, i hvilka ogillande ord uttalats mot folket i allmänhet, såsem tt. ex. Tegnårs Svea m, fl. anförda, öfvergick han till de verser, som utgjorde föremål för åtal. I tredje versen framställas de krigförande allierade folken såsom yttrande om svensken att han förr gått ärende åt ryssen på Fyen ech nu står still, som ryssen vill, fjerran från slag. Hr Wall visar isin förklaring att detta gäller fölket, ej konungen, och ätt det med vida skarpare betoning varit sagdt i många andra både inoch utländska skrifter. utan att sådant ansetts som lasteligt tal emot H. M. Konungen. I fjerde versen fortsätta de allierade krigförande nationerna sitt yttrande om svensken och säger, att han darrar för is på det Aländska haf, kysser den hand, som blott skam honom gaf; och million på million får hans patron, mot att han sjelf (svensken) får ett namn af pultron.. Härvid visar hr Wall huru denna vers ännu tydligare ådägalägger att ta-. let är om svensken, folket i gemen, ej om konungen, då det talas om Göthen, (shan, han sjelfs). Deremot vill han ej fördölja att med håns patrons menas, ej konung Ösears person, men svenska regeringen, åt hvilken ständerna voterat flere millioner till rustningar. Uttrycket får namn. af pultrona; som gäller folket, ej konungen, förklarade svaranden. vara en åsyftning derpå, att en rysk tidning sägt, att om srvenskarne deltoge i striden så kunde de blott få ett kok stryk, och att Englands premier-. minister betecknat den neutrala politiken. såsom svad-. hederliga. I sista versen uppmanas Göthen att såsom representant af den tappra nationen skicka en kruka till expositionen, och att välja mellan Slussplan och Ro-! sendab. Härvid erinrar: svaranden att han ej är åtalad för klander af könung Carl Johan Och att han således ej behöfver visa huruledes det många gånger redan under nyssnämnde konungs lefnad opåtaldt ifrågasattes huruvida icke en stor del af hans mot. landets intressen och önskningar stridande åtgärder härledde sig från häns fruktan för stämplingar af Wasafamiljen och hans rädsla för upproriska rörelinom landet. Klander af ev afliden köndög kad emellertid ej anses som lasteligt tal emot den lefvande, Slutligen erinrär hr Wall, att, om också någon skulle, oaktadt förklaringen att de åtalade verserna hafva afseende på folket, fortfarande påstå att de innebära klander af regeringen, sådant likväl ingalunda är detsamma som lasteligt tal omet konung