Aftonbladet – 16 november 1855, sida 1

ETERNIA R SEAT mänt bekant att vi ej behöfva bidraga till dess ytterligare spridande. De hufvudgrunder, på hvilka fordringarne att få den vestra stambanan dragen söder om Hjelmaren och Mälaren förnämligast stödja sig, äro i korthet följande. Denna bana skulle blifva tre eller fyra mil kortare än om den droges norr om Mälaren; den skulle komma att löpa midt igenom en rik och fruktbar provins, som är vanlottad i afseende på kommunikationer, då Vestmanland och Upland i detta afseende skola vara bättre lottade, samt en jernväg dragen genom dessa provinser skulle komma att hufvudsakligen följa Mälaren, hvilken erbjuder en billigare kommunikationsled ; den skulle gå genom en fördelaktigare terräng, då den hufvudsakligen skulle komma -att följa vattendelningslinien, hvilken går från öster till vester genom Södermanland, och följaktligen endast hafva behof af en större vattenöfvergång, nemligen vid Södertelje, då deremot för linien norr om Mälaren skulle erfordras minst fyra svåra brobyggnader, och öfvergången vid Stäket skulle erbjuda nästan oöfvervinneliga svårigheter; och slutligen skulle den, alla andra fördelar oberäknade, bespara staten en utgift af 5 eller G millioner, emedan den 11 eller 12 mil, från trakten af Cathrineholm, vid sjön Näsnaren, skulle komma att sammanfalla med den stora södra hufvudbanan från Stockholm till Skåne. Hvad som genast vid det flyktigaste betraktande af dessa framställningar väcker uppmärksamheten, är det lediga och ogenerade sätt hvarpå ifrarne för banans dragning söder om Hjelmaren och Mälaren uppkasta och besvara invändningen om Köping-Hult-banans befintlighet. Det heter att denna bana ännu ej kommit till stånd, att det är osäkert om den någonsin blir fullbordad, att staten ej kan göra afseende på enskilda spekulationer 9. s. v., och man synes alldeles förgäta att staten, som iklädt sig räntegarantien för denna bana, och hvilken efter ett visst antal år blir deraf egare, skulle, genom att lägga vestra banans fortsättning i en afvikande riktning, konkurrera med sig sjelf, nödsakas att med högre belopp fylla räntebristen för KöpingHult-bolaget, förminska värdet af sin blifvande egendom och betvdligt nedsätta afkastningen äfven af den egentliga statsbanan, derigenom att dess fullbordande i hela dess sträckning flera år försenades. Man låtsar, med ett ord, som alldeles ingen Köping-Hult-bana funnes, och detta oaktadt numera ändtligen förhoppning är för handen att inom några få veckor det första lokomotivet skall befara vägsträckningen mellan Örebro och Arboga. Vi kunna ej inom det begränsade utrymme, som i dag står oss till buds, mer än högst flyktigt påpeka några få af de många omständigheter, som i vår tanke bestämdt och afgörande tala för liniens förande norr om Hjelmaren och Mälaren. När man anlägger vär gar, och framför allt så dyra vägar som jernbanor, så måste man väl i någon mån lemna uppmärksamhet åt erfarenheten af trafikens hufvudriktningar. Men nu är förhållandet att den stora stråkvägen från Stockholm till Göteborg går norr om Mälaren, under det den lika goda och kortare landsvägen till Arboga söder om samma vattendrag mera sällan begagnas, och snart sagdt ingen farväg alls finnes i den riktning man nu vill leda landets största jernbana. Man vill undvika att med denna bana beröra Örebro, som är den naturliga knuten i hela det mellersta rikets kommunikationssystem, der den stora pulsådern mellan de förenade rikenas hufvudstäder korsas af den stora pulsådern som förenar de södra provinserna med de norra, der Vesterbergslagens produkter möta alstren af Norrköpings fabriksflit, der den stora farleden från hela det nordliga Sverge möter den stora farleden från hela det-vestliga. I andra länder anlägger man jernvägar der trafiken redan tryckt sina fotspår och trampat de första fjäten; här försöker man skapa en trafik genom att lägga jernbanor der ingen trafik förut funnits; detta är två alldeles motsatta systemer, det praktiska och det ideologiska. Vi kunna ej undgå att rösta för det förra, som är anspråkslösare ; nyskapandets ära lemna vi gerna åt ideologerna. Öfvertygade att denna fråga snart blir föremål för en brinnande diskussion mellan tidningarne i de intresserade provinserna, i hvilken vi icke skola underlåta att deltaga, lemna vi för denna gång stridsfältet, som vi önska måtte blifva så litet blodigt som möjligt. Det är ganska förlåtligt att inbyggarne 1 två af naturen så förträffligt lottade provinser som Södermanland och Östergötland önska att af de beslutade jernvägsanläggningarne få så mycken nytta som möjligt, och det var äfven i sin ordning att jernvägskomitn skulle låta företaga den af södermanländningarne begärda undersökningen, för att kunna fullständigt motivera det yttrande komiteån har att till Kongl. Maj:t afgifva. Deremot måste vi på det högsta beklaga, att sädana satser kunna med anspråk på giltighet offentligt yttras af tänkande menniskor som den hr grefve Hade att framställa RR a NR RAR