Aftonbladet – 14 november 1855, sida 3

RES FF TY i VE STR, USANER schtitutschionelle schtyrelser. Den stora handelskrisen 1847 var gynnande för den politik baron James följde. Då Irvings, Gowers, Reids och flere andra bland Londons handelsfurstar inställde sina betalningar, öfverflyttade mången vestindisk plantageegare, mången ostindisk köpman, som förut haft affärer -med nämde hus, sitt förtroende på bröderna Rothschild. Emellertid voro dessas förbindelser med flera hof allt för intima för att så tvärt kunna slitas, och de törstade efter att få sin köpmannafåfänga tillfredsställd med utmärkelser, sådana som sällan blifva en jude till del. Till ledandet af stora handelsföretag erfordras en förening af mindre vanlig. skarpsynhet och menniskokännedom, utan hvilka det är omöjligt att jemka alla de stridiga intressen, försona med hvarandra alla de olika karakterer som måste bringas till en harmonisk samverkan för åstadkommandet at ett lyckligt resultat. Men judarnes orientaliska skaplynne är för absoluti sina egendomliga drag för att kunna bringa till enhet en mängd stridiga elementer, hvarjemte det är alltför intensift riktadt åt ett håll för att de skulle kunna finna sin lust i företag som erfordra en spridd och mångsidig verksamhet. Till följd häraf föredraga de att sysselsätta sig med en enda sak, den de sjelfva kunna kontrollera; men åt den hängifva de sig också af allt sitt hjerta, af alla sina krafter och: af all sin håg. Sålunda excellera de som vexlare, en sysselsättning den der icke, såsom affärsmannens, erfordrar mångsidiga kunskaper och takt att finna sig med en mängd olika page och förhållanden, utan blott och bart räfver kännedom om en enda sak — penningen sjäf. I den ifver hvarmed de hänifva sig åt en sådan ende sak öfverträffas de icke af någon annan menniskorace, med undantag måhända endast af yankees. Det var stamfadern Meyers vexlaresnille som grundlade Rothschildarnes rikedom. Hans: förbindelse med landtgrefven af Hessen Cassel gjorde resten. Nämde landtgrefve var samme hessiske furste som förstod att skaffa sig så dugtigt med penningar genom att under nordamerikanska frihetskriget sälja sina trupper åt engelsmännen för att hjelpa dem vid insurgenternas betvingande; och af denna penningesumma uppväxte det stora kapital som han sedan anförtrodde åt Rothschilds vård då han flydde för Napoleons armåer. För att godtgöra juden den fara han lopp vid att taga i sin vård denna skatt, lemnade landtgrefven honom penningarne till låns utan ränta; och hur klokt Meyer förstod att begagna dem, derom bär huset Rothschild vittnesbörd. Hans skicklighet i förening med hans ärlighet gjorde Meyer snart till de flesta tyska furstars fåvoritjude. Hans: förnämsta egenskap bestod i cen särdeles skicklighet i allt hvad som rör inoch utvexling af penningar, och härmed upplyfte han sitt hus från hvad som dåi Europa ansågs med stört förakt, ett vexlarekontor, till rang och värdighet af. bankirhus. Göromålen voro i sjelfva verket desamma men föllo sig naturligtvis behagligare under ett förnämare namn. Jemte handeln med penningar började Rothschildarne äfven handla med statspapper. och medelst den kolossala vidden af sina öperationer sågo de sig slutligen i stånd att lägga handen på pulsådern för hela verldens penningelif och reglera dess slag. Baron James öppnade sitt etablissement i Paris 1815, och längre fram förenade sig Salomon med honom. Detaljerna af deras enformiga affärslif erbjuda föga af intresse. James var den bäste — en man med hufvud och verklig lefnadsvishet samt mindre vanlig frikostighet, som jude betraktad; han stiftade en skola för fattiga barn och lemnade bidrag till månget välgörande ändamål. Salomons frikostighet var anlagd på skryt. Huset Rothschilds nuvarande tre representanteri England; baronerna Lionel och Meyer samt sir Anthony, tillbringa sitt lif i denna praktfulla enslighet :och husliga lyx med hvilken judarne så mycket älska ätt omgifva sig. Med undantag af sir ånthony, som är en gammal epikurå och gourmand, visa de föga gästfrihet och öfverlemna sig åt en egoistisk sjelfnjutning; men skola de någon gång visa sig som värdar, så göra de det med österländsk ståt, och både sir Anthonys och baron Lionels kockar äro bland de skickligaste i Europa. Deras boningar, den enes vid Grosvenor-square och den andres vid Piccadilly, äro utrustade med en öfverdrifven prakt, och liksom alla andra rika judar omgifva de sitt dagliga lif. med. all lyxens ståt. En middag, som :gafs af baron Lionel: på hans landtställe, öfverträffade i yppighet allt hvad historien har att förtälja oM österländningarnes Iysånde fester. Det var om sommaren, och middager serverades i det herrliga drifhuset, Musikens toner dåallrade genom luften, och hvart ögat såg möttes det af-konstens mästerverk. Söyresporslinet, på hvilket rätterna serverades, pryddes af teckningar af högt artistisktvärde, sådana som man skulle trott vara alster af en Veroneses eller Claude Lorräins drömmar. De bemödanden,: sem under de sista fyra årengjorts i England att medelst judarnes emancipation sätta kronan på frihetsidgernas tempel. och befria engelska samhällsförfattningen från dess sista skamfläck af förföljelseanda, föranledde Rothschildarne att äfven beträda den politiska arenan, oaktadt de varningar i detta afseende den gamle fadern gifvit dem. Jag önskar, brukade han säga, att mina: barn ville lägga sig på en bestämd sak och blifva utmärkta i den, Må min son blifva en-dugtig bryggare eller en dugtig bagare; men för att blitva det, måste han blott och bart blifva en bryggare eller en bagare och ingenting mer,. Men Rothschildarne äro icke i besittning af den egenskap som Daänton påstod vara. det första, andra och tredje vilkoret för framgång på politikens fält: djerfhet, djerfhet och åter igen djerfhet; Icke heller hafva de den dertill nödiga liberaliteten. Vid de sista parlamentsvalen: lemnade Rothschildarne, ehuru det vär frågaom emanciperandet af deras cgen stam, mindre bidtag