Aftonbladet – 14 november 1855, sida 3

ten. med sin position, och för öfrigt bekymra han och -hans-bröder sig litet om några emancipationsförmåner, blott de få i fred diskontera en liten lapp på åttio eller hundra procent. Lionels hustru, som vi redan omtalat, är familjens skickligaste politikus, tager ifrig del i alla vigtigare frågor och talar med entusiasm om sin stams ära. Derjemte kan man aldrig få se några vackrare barn än de små hebreer hon skänkt sin man. Men för att se Rothschildarne i all deras ära, måste man dock se dem på börsen. Vid åsynen af gamla baron Anselm eller baron James på vägen dit, genom en hop hattaftagande och -bugande menniskor, skulle -den mest inbitna optimist känna sig öfvertygad om att mammons dyrkan ännu icke vikit från jorden. Baron James visar sig alltid som gentleman, och äfven då-börsen är som bullersammast öch han står omgifven af hundratals handlande och affärsmän, ses ett förekommande småleende hvila öfver hans fina, uttrycksfulla drag. Baron Anselm, som står I en imposant ställning litet längre bort, med sitt ståtliga, hvitlockiga hufvud. är dock så obildad och obelefvad att man känner afsmak för att närma sig honom. Londoner-Rothschildarne hafva på börsen sin vanliga plats bakom drottningens staty, nära ingången. Dit ser man två gånger i veckan, tisdag och fredag kl. omkring 2 eftermiddagen, då börsaffärerna tagit sin början, baron Lionel och sir Anthony nalkas med matta steg, vanligen vid någon favoritbokhållares arm, och stödja sig mot pelaren till venster om ingången. Att se den konflikt som uppstår, då alla äflas att först fånga Rothschildarnes blick eller öra, är obeskrifligt roligt. Den öfverlycklige, som under den pågående pappersvexlingen fått tala några ord med baronen, betraktas af alla med vördnad. Efter att hafva stått sålunda omkring en timmas tid, beger sig baron Lionel hemåt, med samma trånsjuka utseende, stödjande sig på sir Anthonys eller sin onkels och hufvudbokhållares mr Cohens arm. Vid utgåendet från börsen mottaga de från alla håll igenkänningstecken och vinkar från förbigående bröder i Abraham. och en mängd af deras fattiga religionsförvandter, som posterat sig vid ingången för att begära almosor, bilda kring dem en krets at ifriga tiggare, hvarefter kanske Möses, i något smutsigt, nattligt näste, med obeskriflig stolthet berättar hurusom baronen gifvit honom sex pence. Firmans hus i NewCourt ligger på en stor kringgärdad plats, som har mycken likhet med en trädgård. Omkring femtio bokhållare äro sysselsatta på kontoret, med hvilket fiera enskilda rum stå i förbindelse. Ett af dem är bestämdt för :konsulatgöromål;. baronen är nemligen österrikisk konsul. Omkring kl. 11 på dågen infinna sig fondspekulanterna, och sedan fortgå göromålen, under oupphörligt pratande, smickrande och smilande, till kl. 4, hvarefter man ser Cresusarne återvända till sina lysande palatser, antingen i sina egna ekipager eller, för att gifva-sig sken af flärdfrihet, i någon bättre hyrvagn. Det skulle blifva för långt att uppräkna alla de stjernor och band med hvilka Anselm, Salomon; Nathan, James och Charles blifvit prydda af sina furstliga kreditorer och herrar. Men den största ära, som vederfarits deras stam, var då kejsar Frans gjorde husets å!drige hufvudman Meyer Rothschild till österrikisk baron, i betraktande af hans förtjenst att ha negocierat det första 5-procents-lånet. Dock nådde deras triumf, och jemte deras penningens, sin höjd. då inom vaticanens heliga område; i sjelfva den stad der deras stamförvandter så ofta blifvit helsade med benämningen judehund, påfven Pius sjelf, i trots af alla sekelgamla fördomar; med nådig nedlåtenhet framräckte sin fot åt. James Rothschild, som derpå tryckte en passionerad kyss. Medan den gamla frun i Frankfurt ännu lefde, strålade vid alla sådana tillfällen hennes lampor med ovanlig glans. Några af hennes egna barn berätta, att denna ålderstigna hebreiska Leetitia ofta plägade, med ett drag af stolthet i sin hvassa, skrynkliga Leafysionomi; utropa: Min man är baron ! Om juden Schylock eller Isak från York kunde stå upp från de döda, huru skulle icke fader Abrahams blod spritta i deras ådror vid åsynen af all den herrlighet som tillfallit Juda hus och tanken på huru mäktigt det är till och med inom furstarnes palatser!