Aftonbladet – 14 november 1855, sida 3

rätten; emot hvilket beslut allmänna åklagaren an: mälde missnöje. De tillkallade vittnena blefvo derefter -afhörda. Af dessa hade apotekaren Östman samt handlanderna Grape och Asplund angående förevarande sak icke hört något rykte förrän saken omförmäldes i allmänna tidningarne; för handlanden Westergren hade Westerberg och Strömberg omtalat att de måst till tullförvaltaren utbetala ifrågavarande afgifter. Tullvaktmästaren Zetterlund hade deremot icke hört saken omtalas förr än den influtit i allmänna tidningarne. Ingen af vittnena kände af egen erfarenhet om några afgifter blifvit de omförmälda Stockholmska handelshusen affordrade. Det af häradshöfding Ekström framställda yrkande, att de nyssnämnde vittnena måtte få höras, huruvida de kände att tullförvaltaren Westerdahl affordrat andra trafikerande personer den ifrågavarande afgiften, bestriddes af Westerdahl och afslogs af domstolen. Den 6 September fortfor vittnesförhöret. Handlanden Svanberg hade vid jultiden förlidet år hört uppgifvas att Westerberg och Strömberg skolat till tullförvaltaren erlagt ifrågavarande afgifter, men vittnena Noren, Zachrisson, Lindbäck och Boström hade icke hört saken omtalas förr än den berättades i tidningarne. För guldsmeden Forssberg hade tullförvaltaren med förtrytelse omnämnt, att ofvanbemälde grosshandlare anfört klagomål emot honom i denna sak, äfvensom Forssberg tillade att han hösten 1854 hört allmänt rykte derom, att Westerberg och Strömberg till tullförvaltaren erlagt afgift för erhållande af sådana förpassningar på nederlagstjära, deriorden: från Finland voro uteslutna. På fråga till vittnet Lindbäck, huruvida hans öfvertygelse vore att ifrågavarande medel blifvit till tullförvaltaren erlagde, svarade denne: att han lika mycket trodde att medlen till tullförvaltaren blifvit erlagde, som att de icke blifvit det. Vittnet Faorssberg förklarade deremot att hans tro vore att det emot tullförvaltaren angifna förhållandet vore verkligt och grundadt. Ett ytterligare vittne, guldsmeden Degerman, intygade att handlanden Westerberg i December månad 1854 yttrat, att han till tullförvaltaren utbetalt 600 rdr afgifter för tjära. Vittnet Glasberg hade äfven hört färgaren Strömberg sistl. höst uppgifva att han till tullförvaltaren betalt medel af ifrågavarande beskaffenhet och deröfver yttrat obelåtenhet. Afven Westerberg hade under innevarande år yttrat, att tullförvaltaren af honom uppburit något i afseende å tjära som icke varit rätt. För afhörande af ytterligare vittnen, deribland en sjökapten Schröder som svore å utrikes ort vistande, blef målet uppskjutet till den 18 nästkommande December. se