Aftonbladet – 14 november 1855, sida 3

SOPA DeSN BIG, LS Oh BEVPPREVIGR LAR dRLIIILEBIUH IPL skonertskeppet Wenersborg med manskap, hvilket, jemte det strandade fartygets egen besättning, lyckades att, sedan läckorna blifvit dämpade, få detta sednare fartyg flott, hvarefter detsamma hit inbogserades kl. 9 lördagsaftonen. — — Filipstad skall. efter aflemnad laddning härstädes, ingå i Trollhätte docka. Dess återförsättande i godt stånd torde icke erfordra så lång tid och ej heller så synnerligt dryga kostnader. Ett märkligt tullmål. Våra läsare erinra sig utan tvifvel en af åtskilliga ansedda handelshus här i Stockholm. herrar Anders Berg, hr H. J. Wallis komp. samt James Paton komp., hos kgl. generaltullstyrelsen i sistl. April månad gjord anmälan, angående ett oskick som tullförvaltaren i Haparanda B. Westerdahl tillåtit sig; derigenom att han, såsom vilkor för utfärdande at s. k. rena nederlagsförpassningar, vid aflastningar under 1854 års sommar och höst af på nederlag å nämnde handelsplats upplagd tjära, affordrat bemälde handelshus kommissionärer en afgift af 12 sk. bko pr tunna. hvilket förmentes utgöra en gratifikation för de af tullförvaltaren på förpassningarne utelemnade orden: från Finland. Öfver denna anmälan, som grundade sig på uppgifter i bref från handelshusens kommissionärer i Haparanda, hrr L. Westerberg och J. Strömberg. imfordrade generaltullstyrelsen omedelbart tullförvaltaren Westerdahls förklaring, deri han djerft bestridde förhållandet, hvarefter ärendet hänvistes till tullverkets advokatfiskalsembete. som åter lät anställa åtal mot Westerdahl vid Haparanda. gränse-tullrätt. Detta åtal har sedermera temligen långsamt framskridit, och vi hafva således icke förr än nu haft tillfälle redogöra för den i saken hållna undersökningen. j Vi fullgöra i dag denna vår skyldighet, desto heldre som vi dertill blifvit uppmanade från orten, der missnöjet med tit. Westerdahls tjensteutöfning och godtycklighet lärer vara vida utbredt. Saken förekom första gånger vid tullrätten i Haparanda d. 11 sistlidne Augusti. Åklagaren var tullfiskalen grefve Hård, hvarjemte de ofvannämnde Stockholmska handelshusen jemväl voro kallade att sig inställa, hvilket skedde genom ombud, häradshöfdingen Nils Ekström. — Tullförvaltaren Westerdahl nekade fortfarande att hafva emottagit den ifrågavarande afgiften. Sanningen deraf bestyrktes likväl af handlanden C. L. Westerberg, som vitsordade att han för herrar H. J. Wallis komp. räkning från Haparanda afsändt 2668 t:r tjära, hvilka varit på nederlag upplagda; och då icke kändt varit, huru vestmakterna och deras kryssare i Östersjön ernade förfara med gods, inkommet för Finland samt inlastadt i fartyg, tillhörande undersåte i Sverge eller annan neutral makt, hade Westerberg icke vågat, att i förpassningarne å omförmälde tjära låta utsätta, att densamma vore från Finland inkommen; men att tullförvaltaren Westerdahl, såsom vilkor för utgifvandet af sådana förpassningar, hvilka icke upplyste tjärans produktionsort, fördrat en afgift af 12 sk. bko för hvarje tunna, hvilken likväl, i anseende till partiets storlek, blifvit nedsatt till 8 sk., hvilket utgjorde tillsammans ett belopp af 444 rdr 32 sk. bko, hvilket Westerberg till tullförvaltaren betalt. Färgarefabrikören J. Strömberg vitsordade äfven att han för handelshusens A. Berg komp. och James Patons komp. räkning till tullförvaltaren Westerdahl utbetalt 427 rdr-rgs, för det han erhållit rena förpassningar på ett parti af 1166!, tunnor tjära. Strömberg och Westerberg anmälde tillika, att ett allmänt rykte vore gängse, det enahanda afgift af 12 sk. bko per tunna blifvit under sistlidet år af tullförvaltaren Westerdahl uppburen från alla å platsen med tjära trafikerande, samt hemställde huruvida icke undersökning härom borde af rätten företagas — en hemställan hvari de Stockholmska handelshusens ombud jemväl förenade sig. För vittnens hörande uppsköts målet till den 4 September. Vid detta tillfälle afgaf Westerdahl ett långt skriftligt anförande, deri han, bland annat, under medgifvande att sqvaller varit gängse derom, att han uppburit de nu omtalade gratifikationerna, likväl förmente, att ryktet derom blifvit satt i omlopp först sedan Westerberg och Strömberg påbördat honom den brottslighet hvarför -han pu vore anklagad. Han bestridde således att vittnen skulle få höras om detta förhållande, eller om någon annan omständighet än den, huruvida han af Strömberg och Westerberg fordrat och emottagit några gratifikationer. Han begärde tillika att Westerberg och Strömberg skulle få justera sina berättelser till förra protokollet. Sistberörde justering slog sig likväl icke bättre ut, än att Westerberg än. bestämdare intygade, att då han i December månad 1854 uppgjort räkning med tullförvaltaren, hade denne fordrat ifrågavarande särskilda afgift för de förpassade 2668 tunnorna tjära, med uppgift att andra trafikerande betalt enahanda afgift och att Westerberg således ej kunde undgå att betala densamma. Denna liqvid hade likväl icke egt rum förr än efter det förpassningarne blifvit utfärdade. Då nu de åberopade vittnena infunnit sig, uppstod fråga angående hvilka omständigheter hvari deras hörande äskades, dervid de Stockholmska handelshusens ombud förklarade, att han begärde deras hörande för att styrka att äfven andra personer än hans hufvudmän af Westerdahl blifvit affordrade och till honom erlagt afgifter af enahanda beskaffenhet, samt att allmänt rykte varit gängse derom, att alla med tjära trafikerande der på orten varit tvungne att sådan afgift betala. För att visa att det uppgifna rycktet varit allmänt gängse, uppvisade Stockholms-ombudet ett den 8 Aug. 1854 afslutadt kontrakt emellan fabrikör J. Strömberg och hrr Frisk komp., deri de sednare förbinda sig att till den förre återgälda 150 rdr bko, dem Strömberg troligen måst till tullkammaren betala för erhållande af rena utklareringspapper från Haparanda. Tullförvaltaren Westerdahl bestred fortfarande vittnesförhör angående det allmänt gängse ryktet och yrkade ansvar på Tit. Westerberg och Strömberg såsom utspridare af samma ryckte, i anledning hvaraf de sednare yrkade att få genom vittnen styrka att ryktet varit vida äldre än deras uppgift derom till rådhusrätten, hvilken begäran dock ytterligare af Westerdahl. bestriddes, hvarefter rådhusrätten meddelade det beslut: att då Westerdahl: endast vore ställd under åtal för det han skall af handelshusen A. Berg 8 komp., Wallis å komp. och J. Paton komp, eller deras ombudsmän i Haparanda, uppburit afgifter af ifrågavarande beskaffenhet, det lagligen icke kunde tillåtas tullförvaltaren Westerdahls vederparter att höra vittnen i andra omständigheter, än huruvida vittnena känna genom egen erfarenhet eller allmänt rykte, uppkommet före den hos gåneraltullstyrelsen gjorda skriftliga anmälan om förevarande sak, att Westerdahl affordrat nämde handelshus eller deras ombudsmän eller af dem uppburit omförmälde afgifter. Emot detta beslut anmälde häradshöfding Ikström missnöje, hvaremot allmänna åklagaren åtnöjde nm OT art Harlem arv då Blaster RR tt Re RR