Aftonbladet – 9 november 1855, sida 2

Brigadgeneralen sir W. F. Williams, hvilken så mycket utmärkt sig vid försvaret af Kars, gick 1825 in vid kongliga artilleriet, användes från 1840 till 1843 som britisk kommissarie vid förhandlingarne mellan Persien och Turkiet, hvilka ledde till det i Maj 1847 mellan Persien och Turkiet i Erzerum afslutade fördraget, och utnämndes 1848 till britisk kommissarie vid persiskt-turkiska gränsregleringsverket. I Augusti 1843 blef han utnämnd till britisk kommissarie i turkiska högqvarteret i Mindre Asien med öfverste rang, och har i December månad förlidet är blifvit befordrad till brigadgeneral. Sir Hamilton Seymours utnämning till sändebud i Wien har blifvit mottagen med allmänt bifall. De offentliggjorda redogörelserna för hvad som tilldragit sig emellan sir Hamilton och kejsar Nikolaus, innan den orientaliska frågan inträdde i sitt sista stadium, ha gjort sir Hamilton Seymour till den mest populära diplomat England måhända för närvarande eger. Med ängfartyget Orinoco afgingo den 29 Okt. från Portsmouth 1100 man trupper direkte till Krim. Man hyser allmänt ganska allvarsamma farhågor, att stridigheterna mellan England och Förenta Staterna skola leda till en öppen bryt ning mellan dessa makter. Såsom bekant är tagas från amerikanska sidan till förevändning för klagomålen mot England de värfningar som för engelsk räkning blifvit påbörjade i Förenta Staterna, i strid mot de i dessa sta ter gällande lagar. Från engelska sidan åter genmäles, att cngelska regeringen skyndatatt återkalla sina befallningar om värfning i Förenta Staterna så fort hon erfarit att sådant fann motstånd hos amerikanska regeringen. Värfningsfrågan, säga engelsmännen, utgör således blott ett svepskäl för att dölja den. rätta anledningen, som är förbittringen deröfver att England synes med kraft vilja mot-. sätta sig de fribytareföretag som förberedas i Förenta Staterna. Emellertid låta äfven åtskilliga engelska blad påskina, att engelska kabinettet eller åtminstone dess agenter farit högst lättsinnigt fram i värfningsfrågan och verkligen gifvit anledning till klagomål, hvarjemte man låter påskina, att de misshälligheter som nu yppat sig i sjelfva verket ej da tera sig från gårdagen. Falskt aristokratiskt högmod å ena sidan möter å den andra en otillbörlig personlig snarstickenhet, hvilket allt haft till följd, att förhållandena mellan engelska utrikesministeren och amerikanska legationen i London ej på länge lära varit de vänskapligaste. Londons kommunalråd har utsett en deputation bland sina medlemmar för att hos regeringen anhälla, det hon ville gemensamt med kommunalrådet taga om hand reglerandet af de reformer som äro att vidtaga i hufvudstadens kommunalordning. Krigsministern lord Panmure har fätt Bathordens civilstorkors. Globe beledsagar sin notis härom med ett uppräknande af de förtjenster lord Panmure förvärfvat sig om härens förbättrade organisation samt en kraftfullare och sorgfälligare ledning af krigsoperationerna. Angkorvetten Ariel återkom den 29 Oktober från Hvita hafvet till Plymouth, medförande underrättelse, att engelska och franska eskadern den 9 Oktober skulle anträda återfärden från Hvita hafvet. Den vid Hangö af ryssarne tillfångatagne skeppsläkaren Easton har återkommit till sin fädernestad Edinburgh. Ett rykte har varit gängse, att den till 14 års deportation dömde bankiren sir J. Dean Paul genom hängning afhändt sig lifvet isin cell. Sun förklarar detta rykte vara falskt; men tillägger, att ett sjelfmordsförsök verkligen egt rum, hvarföre de trenne bolagsmännen i firman Paul, Straham Bates blifvit föremål för en särdeles sträng uppsigt; Man erfar nu, att närmaste anledningen till de 36 flyktingarnes förvisning från Jersey är, att de undertecknat en protest mot de åtg der som förut blifvit vidtagna mot redaktören, egaren och utdelaren af tidningen IHommev. Flera engelska tidningar opponera sig på det skarpaste mot de 36 flyktingarnes förvisning från Jersey och stämpla denna handling såsom ctt lagstridigt våld, ett groft brott mot den engelska författningens anda. Man menar, att om franska regeringen haft skäl till klagomål öfver hvad dessa flyktingar sagt eller låtit trycka, skulle Englands ministrar, om de hatt en enda gnista af engelsk högsinthet och engelskt mod i hjertat, ha gifvit det svar, att Englands domstolar stode henne öppna, liksom de gjorde det för drottningen af Frankrike 1782 och för förste konsuln 1803. I sammanhang härmed anförer Morning Post tre fall från fordna tider, då laga åtgärder blifvit vidtagna mot den engelska pressen med anledning af förolämpande yttranden om främmande herrskare. Dessa trenne fall äro följande: Lord George Gordon offentliggjorde 1782 i Public Advertiser en smädeartikel mot drottningen af Frankrike, den olyckliga Marie Antoinette, ställdes för rätta och fälldes till penningeböter och fängelsestraff. — Egaren af tidningen Courier dömdeg vid ett annat tillfälle till 6 månaders fängelse och 100 böter, samt förläggaren och boktryckaren till en månads fängelse med anladnina af an föralämnning mat kolisaren af