Aftonbladet – 9 november 1855, sida 2

brinner af längtan att blifva din, och det så myeket mer, som hon ser dig tillhöra en annan. Men du svär mig åtminstone att du ej älskar henne ? Det skulle vara något sen kärlek, som kom illa till pass,, svarade han, utan attjag, som i detta grymma ögonblick säkert begåfvades med en märkvärdigt fin hörsel, förlorade ett enda af hans ord, hvilka föllo på mitt hjerta likt brännheta blykulor. Har jag ej tio gånger sagt dig att jag enleverade henne, endast sporrad genom egenheten af det misstag som den stackars Checchina berättat mig? Om hon ej flytt från Florens samma afton som första representationen gafs, så skulle jag segrat öfver henne medelst denna likör, ämnad att förvirra hennes sinnen. Och du har ej hämnats? Att låta så spela sig på näsan af denna Maria di legno, som vi sägal Glömmer du att jag genom ett knifshugg gjorde om intet hennes giftermål med den fördömde Gianpietro? Bah! Jag ropar hämd; skulle han vinna hvad hon, den skenheliga, så djerft nekade dig! Med ett ord, du svär mig... att du ej älskar henne ? Mindre i dag än någonsin ... om det är möjligt. Efter. som hon handlat emot dig, bör du hata henne. Jag hatar henne. Ty hon gäckade dig. BJag skall göra det med henne i min ordning. Det är bra; men jag hatar henne ännu mer än du, ty hon älskar dig, och i hennes ansigte läste jag, jag vt ej hvilken säkerhet som kunde komma mig att tre, det hon i mig ej finner något hinder för sina planer; hon tyckes säga, att det är henne nog att visa sig för dig, för att du skulle följa henne och öfvergifva mig... Om du hade kunnat se hvilka blickar hon slungade på mig! De inneburo på en gång hat och förakt, hån och medlidande. Ack, den eländiga, hon skall på detta sätt bättre straffas, än genom din