Aftonbladet – 9 november 1855, sida 2

Ryssland, hvilken uti den åtalade artikeln beskylldes för tyranni, hvarjemte ett af hans edikter förhånades, i det man sade, att 100 fartyg skulle till följd af detsamma utan frakt tervända till England. — Ar 1803, under den korta tid Amienstfreden hade bestånd, ställdes Peltier, utgifvare af Ambigu och Cot Londres,, för rätta, emedan han offentliggjort uppmaningar att mörda Bonaparte, dåvarande franska republikens förste konsul. Trots försvararens, den berömde sir James Machintoshs vältalighet, fann juryn honom lig; dock gick han strafflös från saken, medan fientligheterna snart derpå ånyo ut bröto. BELGIEN. Den kommission, som blifvit nedsatt för frågan om en örlogsflotta, har afgifvit ett betänkande som gär ut på att Belgien måste ha en sådan. Redan under denna kammarsession komma förslag om nödig bevillning för detta andamål att framläggas. TYSKLAND. Bayern. Bayerska regeringen skall ha till kabinettet i Wien i en förtrolig not yttrat sig om nödvändigheten af att taga något initiativ i fråga om en revision af förbundsförfattni gen. Österrike skall sedermera i cn cirku depesch, som i första rummet var ställd till Bayern, men äfven blifvit meddelad de andra tyska regeringarne, yttrat att det ej anser den närvarande tidpunkten lämplig för en sådan revision, utan att man först bör afvakta en varaktig fred. Braunschweig. Med den 1 Nov. hari detta hertigdöme en ny kriminallagbok (318 SS på 114 sid. 8:0) trädt i gällande kraft. Preussen. Regeringens underhandlingar med de f.d. riksomedelbara herrarne om deras inträdande i den första kammaren, ha strandat. Dessa herrar begära mer än den nuvarande ministeren vill bevilja, äterfående af den patrimoniala domsrätten samt alla andra privilegier, som stå i strid med den nu gällande konstitutionen. Hr v. Manteuffel skall med det första upphöjas i grefligt stånd och af konungen erhålla stora besittningar, som skola bilda ett majorat för hans familj. SPANIEN. Drottningens gemal har den 24 Oktober fallit af hästen och skadat sig något, dock ej farligt. Utanför ministerns för allmänna arbetena hotell ha folkskockningar egt rum under förevändning att begära sysselsättning. Med anledning häraf har den nya civilguvernören låtit anslå kungörelser, deri alla sysslolösa arbetare uppmanas att begifva sig till de i närheten liggande landsvägarne och till Manzanareskanalen, der de skola erhålla sysselsättning. På Portorico ha 7 artillerister, som deltagit i den sista militäruppresningen, blifvit skjutna. TURKIET. Times korrespondent i Paris meddelar en lång lista på tilldragelser, som svårt karakteriserar Österrikarnes uppförande i Donaufurstendömena. Han uppgifver sig hafva cmottagit dessa upplysningar af en tillförlitlig person, som nyligen ankommit från Bucharest, och hvilken garanterar deras sannfärdighet. Den för en tid sedan omtalade misshandlingen af wallachiska sekreteraren Poinarin, hvarvid de officiella dokumenter som rörde denna fråga meddelades, intager bredvid de öfriga fall som nu omförmälas en ganska underordnad plats. Då han är embetsman, så såg sig den wallachiska regeringen i detta fall nödsakad att anföra klagomål, ehuru den eljest alltid tillsluter ögonen så mycket som möjligt. Poi narin försäkrar naturligtvis att han icke på ringaste sätt framkallat det emot honom föröfvade våld. Den 2 Okt. blef egaren till en vingård, som ligger utanför Bucharests portar och tätt intill preussiska generalkonsulns boning, mördad af ett band af 15 till 20 österrikiska soldater; två af hans vaktkarlar blefvo farligt sårade. Vingården hade sedan de två föregående nätterna blifvit plundrad af dylika band, och egaren hade derföre med sina tjenare företagit sig att hålla vakt. För öfrigt tortsattes plundringen äfven de två nätter som följde på mordet. Den mördades familj höll sig inom huset, som man spärrat så godt man förmått. Den vågade ej påkalla lokalmyndigheternas skydd, då en läng bitter erfarenhet lärt invånarne att dessa myndigheter visat sig fullkomligt vanmäktiga emot österrikiska militären. Två valackiska kirurger vägrade att lemna de sårade tjenarne något bistånd; österrikarne skulle derför ha hämnats på dem. En preussisk kirurg, som anskaffades af preussiska generalkonsulns tjenare, hvilken ankommit till platsen ditkallad af oväsendet, förde den ena sårade till hospitalet, der han dog två dagar derefter. Denna kirurg förmådde slutligen familjen att äska förhör med mannen, innan han dog. Då embetsmännen i Wallachiets inrikes minister hörde att det var fråga om ett brott af österrikiska soldater, vägrade de att i denna fråga uppfatta något protokoll. Sådana band om 15 å 20 soldater företogo äfven andra razzier i trakten af staden, vid hvilka ytterligare åtskilliga personer sårades. Deras ströftåg plägade utföras om aftnarne mellan kl. 10 och 12, oeh de måste för detta ändamål både utoch inpassera förbi den österrikiska vakten vid porten, utan att denna på något sätt hindrade dem. Franske generallkanculn i Rueharecst hör och ter ingenting annat