Aftonbladet – 9 november 1855, sida 2

skyddad af klippmassor, som höjde sig u marken. De suto på en af dessa klippor, som bildade liksom en list vid sluttningen af vär gen. Om jag gick försigtigt fram bland dessa klippor, tyckte jag att jag skulle kunna närma mig dem och höra dem. Jag styrde kosan ditåt med försigtighet. och då jag gått några hundrade steg nedåt. kunde jag verkligen, dold af buskarne, uppnå de klippmassor under hvilka de suto. Då jag varsamt stack fram hufvudet såg jag dem. men jag kunde ej ännu höra dem. Han roade sig med att kasta stenar ned i den tomma rymd som utbredde sig nedanför dem; han tycktes afhöra Dianora, som skrattade under det hon berättade, jag vet ej hvilken historia. Jag brann af längtan att höra dem... Bakom dem, och skild endast genom bredden af gång stigen från den punkt der de suto, fanns en samling klippor af alla dimensioner; om jag uppnådde denna tillflyktsort, så kunde jag lyssna till deras samtal... men jag måste gå öfver ett öppet mellanrum, tillräckligt bredt fö att blifva sedd, om någon af dem vände sig om. Likväl trodde jag mig skyddad genom min klädsel och vågade gå tvärs öfver detta mellanrum ... jag lyckades deri. Nu var jag tio steg öfver dem, dold af granitblocken, som på detta ställe, genom något nedramladt monument, bildade ett utkik, möjligen dertill användt af stråtröfvare. Jag räckte fram hufvudet mellan stenarne och lyssnade; och se här hvad jag hörde: Du blir ej svartsjuk ? sade han. Nej, men med vilkor att du säger mig allt ... och att du blott ser henne en gång. Barbeja vill engagera dig som tenor vid en af sina trupper; du skall förut gifva en skriftlig förbindelse, och sjelfva rendez-vous-natten resa vin Men huru kunna föra henne hit ? Känner du så illa fruntimren? En romarinna, en transteverinska isynnerhet! Ack, tro mig, jag läste i hennes ögon häromdagen i Villa Reale... den flickan är galen efter dig och just för det som händt er emellan. Hen