Aftonbladet – 9 november 1855, sida 2

är Österrikarnes man, meddelar honom. Blott på detta sätt kan man förklara den not i österrikiskt intresse, hvilken nyligen stod att läsa i Monitören och i Bucharest framkallade den lifligaste ovilja. De preussiska och engelska generalkonsulerna äro deremot i besittning af omfattande upplysningar om alla dessa tilldragelser, och detta synes vara orsaken till det förtal som österrikiska pressen oupphörligen riktar emot hr Colquhoun och lord Redcliffe, som härom emottagit officiella rapporter. Furst Ghika i Moldau visar sig mindre foglig än hospodaren i Wallachiet och uttalar öppet sitt omdöme öfver österrikarnes disciplin. Moldauska regeringen har redan konstaterat 40 mordbragder, som innan denna sommars utgång blifvit begångna nästan öfverallt i förbindelse med mindre stölder. Furstens privatsekreterare, hr Grenier, har lemnat dessa upplyssningar åt den person som garanterar Times? korrespondent deras sannfärdighet. I Moldau liksom i Wallachict råda öfverallt hat emot och fruktan för de österrikiska trupperna. Två af de sednaste och mest framstående fallen i Moldau äro följande: Ordföranden i magistraten i Fokschan blef illa misshandlad och fick sin arm afbruten emedan han ej genast ville härbergera ett antal soldater, som ankommo utan inqvarteringssedlar. Vidare kom en moldauisk officer, tillhörande furstens stab, på ett offentligt ställe i Bakan i ordvexling med en hop af 27 österrikiska soldater, hvilka kastade sig öfver honom och nedstucko honom med bajonetterna. Undersökningskommissionen förmådde ej utröna huru striden uppstått och hvilken af de 27 som tillfogat det dödande: stygnet. Denna strafflöshet stegrar dagligen öfvermodet. Dyrheten på bränsle i Konstantinopel har föranledt regeringen att till de fartygs disposition, hvilka föra ved och kol till den turkiska hufvudstaden, ställa ett bogseringsångfartyg att utan afgift hjelpa dem fram genom Bosporens strömsättningar. Svarta Hafvet Gazette Piemontese meddelar officiella underrättelser från krigsteatern på Krim angående den piemontesiska expeditionskårens rörelser. Den 10, 11 och 12 Okt. företog general La Marmora en rekognoscering 1 öfra Tschuliudalen; andra infanteridivisionen och två kavallerisqvadroner passerade för detta ändamål den 10 Tschernaja och besatte de mellan denna flod och Tschuliu liggande högslätten. Den 11 och 12 afsände nämnde division några detaschementer emot den ryska positionen vid Koraless. General La Marmora, som den 11 hade begifvit sig med två bataljoner infanteri och motsvarande kavalleri på platån, hvarifrån Tschuliu och Aitodor beherrskas, framryckte dagen derpå till sistnämnde by. Man stötte på kossackernas och grekisktslaviska legionens förposter, som öppnade en temligen liflig eld mot de till byn nedstigna skarpskyttarne och kavalleristerna. Infanteriet hade qvarblifvit på höjderna såsom reserv. En piemontesisk kavallerist fick armen sönderskjuten. Den 13 hade de piemontesiska truperna åter intagit sina förra positioner. Amiral Bruat har den 19 Oktober till franska eskadern utfärdat följande dagorder: Amiralen lyck a till den nya framgång som nu vunnits vid Kinburn, likasom förr vid Kertsch. Den allmänna verksamhet, det vid utförandet af erhållna order bevisade nit, lusten att rätt uppfatta befälhafvarens mening för att bättre kunna understödja honom, ha adkommit det hastiga och afgörande resultatet, som öppnar ett vidt fält för ytterligare företag. Det vänskapliga förhållandet emellan de båda allierade eskadrarne, den skicklighet, med hvilken landtoch sjömakten förenat sina ansträngningar, vanan att sedan ett år täfla i en gemensam riktning utgöra en borgen för den säkra framgången af alla deras gemensamma företag. Kinburns intagande knyter ett nytt band emellan de båda flottorna och de tappra landttrupper hvilkas understöd kommit dem till del. I en framtid skall den 17 Oktober inom franska och engelska marinen firas med en dubbel åminnelse. För ett år sedan f trotsade de allierade flottorna i 6 timmar elden från Sebastopols fruktansvärda batterier; i förgår antogo Kinburnfästet och -åe till försvar för i ten i Dnieper-Liman uppförda verk, bragta till tystnad genom den förkrossande verkan af vårt artilleri, den af amiralerna dem erbjudna kapitulation. Inneslutna till sjöss och från land, kunde Kinburns fästningsverk ej undgå oss. De flytande batteriernas och mörsarebåtarnes förkrossande eld hade påskyndat händelsernas utveckling till den grad, att eskaderns öfriga skepp icke i denna ärofulla kamp kunde taga den fulla del man lofvat dem. Men genom sina punktliga rörelser, genom sin brinnande lust att komma i elden ha kanonbåtar, linieskepp, fregatter, korvetter och avisofartyg visat hvad amiralen vid en längre strid af dem haft rätt att vänta. Militär Zeitung resumerar tilldragelserna pås Krim sedan Sebastopols fall på följande sätt : De första dagarne efter Sebastopols fall förgingo under uppbyggning af batterier. Den 18 Sept. kunde de ailierade öppna sin eld emot nordsidan, men kommo snart till den öfvertygelsen, att den, snart besvarad af ryssarne, m ste bli utan resultat, emedan viken utgjorde ett hinder för båda parterna. Några dagar förut (den 15 Sept.) började rörelserna på öppna fältet. Under det fransmännens hufvudstyrka inryckte i Baidardalen utmed Tschernaja, inskeppade sig general dAllonville för att förstärka den turkisk-egyptiska kåren i Eupatoria. Furst Gortschakoff hade centern af sin arm på bergskammen emellan Tschernaja och Belbek, högra flygeln stödd på Nordfästena, den venstra utsträckt ända till Tschuliu och Mangup-Kahle samt förÅ posterna långt framskjutna. Denna genom I natur och konst i fronten otillgängliga ställ