Aftonbladet – 31 oktober 1855, sida 1

heten måtte få betrakta och hemta varning af hans ömkliga slut. Law underrättades om den fara som hotade honom och greps af förfäran. Han tog sin tillflykt till Palais Royal, regentens residens, och anropade hans beskydd. Regenten var sjelf förvirrad af parlamentets ihärdiga motstånd, hvilket hotade med ingenting mindre än ett påbud, kullkastande de flesta af hans egna åtgärder, särdeles inom finanserna. Hans tveksamhet höll Law för en tid i den förfärligaste ovisshet. Slutligen, genom att sammankalla en egen domstol och tagande konungens omedelbara makt i anspråk till frälsande af sin skyddling, triumferade hertigen öfver parlamentet och befriade Law från hans fruktan att blifva hängd. Nu fortgick systemet för fulla segel. Det Westra eller Missisippikompaniet införlifvades med banken och tilltog hastigt i makt och privilegier. Det erhöll det ena monopoliet efter det andra — handeln på de indiska farvattnen, slafhandeln med Senegal och Guinea, odlandet af tobak, nationalmyntningen ete. Hvarje nytt privilegium gjordes till. förevändning för utgifvandet af nya sedlar och förorsakade en oerhörd stegring af aktiernas värde. Slutligen, den 4 December 1718, gaf regenten den det imponerande namnetaf kunglig bank och tillkännagaf att han sjelf inköpt alla aktierna, med hvilkas belopp han ökat kapitalet. Denna åtgärd tycktes mer än någon tillförene stöta allmänhetens känslor och väcka parlamentets förbittring. Den franska natioen hade så vant sig att vid det kungliga namnet och personligheten fästa en föreställning om allt som var ädelt, högt och ståtligt, isynnerhet under Ludvig XIV:s pompösa och yppiga regering, att den till en början ej kunde fördraga tanken på att kungligheten skulle på något vis inblandas i handeleoch