Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

natt då moren anlände till Coyns slott. Han förde tyst och försigtigt sin flämtamde häst under dess. mörka murar och kom, efter att hafva. gått nästan rundt omkring dem, ändtligen till den af Xarisa beskrifna porten. Han stannade, såg sig om för att vara säker det inger bemärkt honom och knackade tre gånger med fästet af sin lans. Efter en kort stund: öppnades dörren sakta af Xarisas duenna. Äck, sennor, sa e hon, hvad har uppehållit er så länge? Hvarje natt har jag vakat för er skull, och min unga sennora är njertesjuk af qval och oro.s Abencerragen bängde upp sin lans, sköld och sabel på väggen och följde med tysta steg duennan uppför en vindeltrappa fill Xarisas rum. Tiden flög på snabba vingar och Abencerragen hade nära nog, tills det varför sent, glömt bort sitt löfte att som fånge återvända till alkalden i Allora. Minnet häraf kom öfver honom som ett åskslag och väckte honom från sin lycksalighetsdröm. Xarisa såg. förändringen i hans uttryck och hörde med oro hans halfqväfda suckar, men hennes panna ljusnade då han sade henne orssken. Låt ej ditt mod nedtryckas häraf,, sade hon och kastade sina hvita armar kring hans hals, sjag har nyckeln till min faders skatter; skicka en lösen stor nog att tillfredsställa den kristne alkalden och stanna här hos mig. Nejo, svarade Abendaraez, jag har gifvit mitt ord på att personligen infinna mig och måste som en god riddare uppfylla mitt löfte. Sedan må ödet göra med. mig hvad det behagar. Då, sade Xarisa, nskall jag åtfölja dig. Aldrig skall du återvända som fånge och jag stanna här i frihet. Abencerragen blef hänryckt af glädje öfver detta nya bevis på hans sköna bruds hängifvenhet. Han vidtog i hast alla nödiga mått och steg för deras flygt. Xarisa uppsteg bakom moren på hans starka häst; de lemnade slottet före daggryningen och stannade ej förr än vid Alloras slottsport. jaAfstigande på gården, förde Abencerragen sin darrande nn tätt beslöjad in till Ro