Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

pFlo: Jag fruktar min älskade att vår ehiffer är upptäckt. Skrif direkte till din vän indiska schalen. (Jan. 1854.) Det synes för öfrigt att dechiffreringskonsten är en konst som mången annan, och med en viss skicklighet kan man med lätthet läsa denna hieroglyfiska korrespondens. De som äro frestade att deraf begagna sig, böra således akta sig för annonser. Analysen af annonserna i all deras mångfald skulle vara en outtömlig källa. Det är ej möjligt att göra mer än gifva några exempel derpå. Sålunda har hela verlden kunnat finna i de engelska journalerna tillkännagifvanden af engelska finansministern att han riktigt bekommit så: eller så stor summa; det är hvad man kallaär samvetspenningar, det vill säga sådana medel som blifvit försnillade från staten och frivilligt återställas till följd af sedan vaknade samvetsqval. Vi se med nöje några dylika fall i franska Monitören, hvilket bevisar att samvetet äfven i Frankrike gör lyckliga framsteg. Man annonserar äfven i tidningarne verldens snara slut och tusen andra saker af dylikt slag. Bland förlorade saker finna vi en nog besynnerlig annons, som just faller i ögonen: Förlorad, sedan sistlidne onsdag, en ung man om 26 år, med svart hår, svarta ögon, mörk hy, svarta mustascher. Initialerna i hans namn: EK. T. Hade med sig en liten bibel. Grubblar på religionen och ar fallen för paroxysmer af vrede. Det är troligt att han anträffas i tjenstgöring i den kyrka, der han skulle vara... . En annan utlofvar 125 francs i vedergällning åt den som kan återfinna en viss person, hvilken bör ha kostat mer än denna summa genom annonserna, ty han försvann 1 Juli 1854 och vi se honom efterlyst i Times alla dagar allt sedan. Denne herre är signa:erad såsom särdeles begifven på starka dryc er och särdeles retlig, då han deraf förtärt för mycket. Se här ännu en originel annons: Postmärken. Ett ung: fruntimmer, som önskar tapetsera sitt toilettrum med makulersde postmärken, har redan deraf genom vänners artighet samlat mer aa 16,000; men som det ej är tillräckligt, så skuile detta frontimmer vara mycket förbundet alla dem som benäget: ville: bidraga dertill att denna fantasi kunde realiseras. (Adressen.) Bland de: mest vanliga annonser äro de af unga fruntimmer, söm söka plåtser såsom guvernanter. Man vet huru talrik denna klass är i England, och åtskilliga undersökningar som för några månader sedan gjordes af polisen hafva ådagalagt huru mycket den är utsatt för faror. En herre, som antagit mamoet W. Fynn och uppgaf sin adress vara Wiesbaden, hade företagit sig att alltid svara på unga guvernanters annonser och engagerade dem att komma till Wiesbaden till honom för att träffa hans familj. Hans vilkor voro mycket bestämda och ganska svåra, och sjelfva hans anspråk borde bevisa att han var en respektabelv man. Han hade varit presefiterad vid franska hofvet af lord Normanby och hans fru vid hofvet i Berlin af lord Westmoreland, och han lefde i kontinentens bästa kretsar. De unga flickorna afreste på dessa försäkringar, och då de kommo fram funno de sig, utan penningar, utan stöd, utan relationer, i händerna på en skurk. Denna snygga industri upptäcktes i förlidne Juli månad vid lordmayorns domstol ; men huru många offer som förblifvit okända och tvungna till tystnad hade den icke gjort olyckliga under de flera år som den redan fortsatts? Det finnes äfven annonser af folk som gifta bort personer. I detta afseende har Frankrike likväl. ingenting att lära af England, ty Paris har sina giftermålsbyråer organiserade, autoriserade och patenterade. Men det finnes andra adresser som enligt hvad vi tro äro uteslutande engelska, såsom till exempel de om honorarier för mindre aktningsvärda bestyr. Illviljan påstår visserligen att någon gång offentliga embeten säljas äfven annorstädes; men säkert är att aldrig trafiken med offentliga sysslor affischeras med en sådan cynism som i England alla dagar. Man finner nemligen hvarje dag i de engelska tidningarne annonser i hvilka utlofvas så eller så stor belöning åt den som kan förskaffa den sökande någon plats i embetsverken; och, besynnerligt nog, denna kommers liksom på öppen auktion med statens angelägenheter faller ej under lagens arm. För att uttrycka det som fransmännen kalla pote-de-vins, hafva engelsmännen lånat franska ordet pdouceur. Vi taga på höft ett nummer af Times, och i det för d. 22 sistlidne Sept. t. ex. finna vi denna annons: — Douceurs. 200 (2400 rär bko) erhåller den som kan på lagligt sätt förskaffa annonsören en stadig plats med 200 å 300 ärlig lön. Man föredrage en plats inom regeringen. Adress: ete. I samma nummer af tidningen finna vi et halft dussin dylika annonser, och i hvilka naturligtvis utlofvas den djupaste förtegenhet; att de ofta lyckas, bevisas deraf att de aldrig upphöra. Om man för öfrigt vill dömma om der ofantliga utveckling annonseringen hari England, är det tillräckligt att se hvad den ko: star vissa etablissementer och vissa industrigrenar. Bredvid den götiska porten som kallas Temple-Bar och som är gränsen för sjelfve City, finnes en snuskig butik, i hvilken hel simpelt säljas piller. Nå väl, vill man vets hvad uppfinraren af dessa piller, doktor Holloway, årligen betalar i annonsafgifter för at sprida kännedomen om dessa piller? Summar I nutvär 20 NANA det vill säoa nngafir 360 00C