Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

och sårad fånge inom Alloras murar, i stället för den sälla brudgummen i bröllopsbosken vid Coyn. Tiden för Xarisas fars bortovaro är snart tilländalupen. Inom tre dagar skall han åter vara tillbaka i Coym, och ett möte mellan oss blir då omöjligt. Döm då om jag sörjer utan orsak, och om det ej är ursäktligt att jag under min fångenskap visa någon otålighet. Tr on Rodrigo blef mycket rörd af denna berättelse, ty--ehuru mera van vid krigets bisterhet än kärlekens ljufhet, var han dock af ett mildt ch hjertligt sinnelag. Abendaraez, sade han, jag. sökte ej ditt förtroende för att tillfredsställa en flyktig nyfikenhet. Det gör mig mycket ondt att den slump, som öfverlemnat dig i mina händer, skulle hindrat ett så lofiigt företag. Gif mig ditt ord såsom en sann riddare, att inom tre dagar återvända som fånge till mitt slott, så vill jag tillåta att du aflägsnar dig, för att uppsöka din usga brud.r Abencerragen, hänryckt af glädje, ville hafva kastat sig till alkadens fötter, men han förhindrade det. Han sammankallade i stället alla sina män, tog i deras åsyn högtidligt Abendaraez högra hand och utropade: lofvar du vid din ridderliga tro, att inom tre dagar återvända till Allora och öfverlemna dig åt mig som fånge?, hvarpå Abencerragen svarade: Jag lofvar. Då sade alkalden: Gå, och måtte lyckan ledseaga dig! Om dubehöfver något skydd på vägen, äro jag och mina män redo att följa dig.s Abencerragen kysste alkaldens hand med hjertlig tacksamhet och sade: Gif mig blott mina egna vapen och min häst, och jag behöfver intet annat skydd. Det är ej troligt att jag för andra gången möter en så tapper fiende. Aftonen hade redan gänkt sina skuggor öfver jorden, då ljudet af den appelkastade hästens steg hördes på vindbryggan, och ögonblicket derefter kunde man af de dätta hofvarnes snabba slag mot. vägen dömma till den hast, med hvilken den ungdomlige älskaren ilade till gin brud, Det var mörkaste